INSÄNDARE Det finns fyra ord som kan appliceras på ett massivt antal situationer i den mänskliga världen. Ironiskt nog så börjar de alla på bokstaven “F”. Dessa är: Folk flyr från förtryck. Med andra ord, när människor ställs mot synnerligt obehagliga omständigheter så finns det en stark instinkt att ta sig därifrån. Det är hårdkodat i vår biologiska själ – vi är byggda för att överleva; för att skaffa en så bra situation för oss själva och de som vi håller kärt. Det är en givande empati, som man kan tycka borde finnas i politiker, mer än i någon annan grupp i samhället. Ännu mer ironi finns i det faktumet att Sveriges politiker har en enastående empati, men inte emot alla, och säkerligen inte emot det folk som valt dem i hopp om att de ska visa vägen till ett bättre land.
På flera sätt så är att vara svensk ett handikapp. I Sverige så får man fler rättigheter och mer skydd ju mindre svensk man är. Lagar slutar gälla, och man får ett enastående skydd mot vad än man upplever som kränkande. Vi kan glömma bort i en sekund att det finns oändligt många av oss här som från barndomen blev lärda på det hårda sättet att vi alla ansvarar för våra egna känslor, och att ingen bryr sig bara för att vi skäller åt dem och säger 'du har gjort mig ledsen'. Det mycket viktigare ämnet är illegala flyktingar, oavsett vad de kallas. De bryter mot lagen men det är helt okej… men varför är det så?
Visst är det smickrande att du bedömer mig så fantastiskt duktig, men är det inte konstigt att det finns olika grader av förmåga hos fullt fungerande och vuxna människor? Självklart så borde förståndshandikappade behandlas annorlunda. Ingen har rätt att ta ifrån en människa sitt värde bara för att den inte är fullt kapabel till allt som vi andra är – en sådan värld vill ingen leva i. Men dessa har påtagliga besvär – som är oundvikliga. Man kan inte en dag helt enkelt välja att bli autistisk eller cp-skadad, och man kan heller inte välja att sluta vara sjuk. Detta är en ytterst viktig skillnad. Den kan inte ignoreras.
De som har en grundläggande förståelse för hur människor fungerar biologiskt och psykologiskt tvekar inte en sekund när de förfrågas om vad det är som förbättrar personer i färdigheter som vilja, känslomässig stabilitet och fysisk styrka – vad som helst. Svaret är motstånd, krävande omständigheter. Det är jobbigt för kroppen att göra armhävningar, så den bygger upp sig själv så att nästa gång blir det lättare. Första gången man blir av med någon man älskar så känns det som om världen går under. Nästa gång är det lättare.
Om du tvingas hantera något själv, oavsett vad det är, utan hjälp, så kommer du alltid, varje gång, utan undantag, att bli bättre på det. Hela det mänskliga livet bygger på den här mekanismen, alla livsläxor, alla hemskheter, alla fotbollsmatcher med vännerna, alla gånger du har sex – allt utövande av din fria vilja. Det är människans natur. Det är så vi fungerar i grund och botten.
Så varför är det då så svårt för politiker att inse detta, även på en ytterst grundläggande nivå? Inser de inte att varje gång de hjälper en grupp med något så lär sig den gruppen mindre om att hantera situationen, och grupper blir mer och mer van vid att inte behöva göra det själv? Det låter bra och fint att hjälpa människor, och självklart ska vi göra det, men vi ska hjälpa dem att lära sig – inte göra saker åt dem. Ändå så blir Sverigedemokrater anklagade för diskriminerande politik, ofelbart, oavsett vad de föreslår. Ironin växer så det knakar.
Nej, det är ni, Sveriges politiker, som är de riktiga rasisterna. Det är ni som diskriminerar. Inte bara den grupp ni önskar så fantastiskt mycket att skydda, men också den grupp som ni lämnar bakom. Mer än så, så är det ni som har skapat behovet som ni försöker lösa genom ännu mer diskriminering och särbehandling. Sverigedemokraterna får så ofta höra att de blåser upp ett 'vi och dem'-tänkande.
Nu är det så ironiskt att det inte är det minsta roligt längre, då SD är det parti som vill slopa all särbehandling, oavsett om det faktiskt kan vara i grunden en bra idé. Inte utav hat eller favorisering, inte utav en vilja att försämra något. Nej, de vill endast eliminera den diskriminering som har funnit sig in i Sveriges hjärta.
Nu är jag någolunda övertygad att alla i politiken är minst tolv år gamla. De har gått i skolan. De vet att syftet med hemläxor inte är en hemsk konspiration, och poängen är inte bara att du ska lämna in något – det är meningen att du ska göra det själv, så att du lär dig något. Det är så det fungerar.
Den politik som förs idag är byggd på ett enastående felaktigt antagande: att migration alltid ska vara lätt. Det går inte, det spelar ingen roll hur mycket ni lagstiftar, världen tillåter det inte. Skillnaderna är allt för stora. Jag som västerlänning kan flytta runt i Europa bäst jag vill, utan besvär. Alla länder talar i viss utsträckning engelska, och viktigast av allt, alla länder här har någolunda lika samhällen. Det finns inga nämnvärda skillnader att överkomma. Själv har jag bott, även som mycket ung, i andra länder än det land jag föddes i. När jag gick ur gymnasiet flyttade jag till Berlin, arton år gammal, helt själv. Men detta är inte jämförbart med en afrikan som flyttar till Sverige.
Detta borde repeteras tills månen gråter: Sverige är inte hela världen. Alla länder är inte lika. Alla människor är inte lika. Det är svårt att flytta hit från till exempel Mellanöstern.
Jag är övertygad om att de flesta som flyr till Sverige ser landet som en dröm. De tänker inte på hur vi lever här, hur vårt samhälle fungerar – de vet bara att allt är mycket bättre här. Och det är det, definitivt. De européiska länderna är bland de som har det underbart bra ställt. Titta bara runt, och se all den lyx som vi har jämfört med till exempel Afrika. Detta är vad flyktingarna tänker på.
Men vårt välstånd kom inte gratis. Det är kallt här uppe, och när man tittar tillbaka i historien så är det en ytterst kort tid som vi har haft det så bra. Hur många år tog det inte att bygga upp Europa? Rom byggdes inte på en dag, och Europa byggdes inte på ett år, inte heller på tio år, femtio, hundra, nej, inte ens tusen år – Europa är arvodet från generationer och generationer av människor, varav majoriteten inte längre lever; inte får njuta av den värld som de skapat. De gav hela sina liv för världsdelen vi lever i.
Och det gör även vi idag. Vi ansvarar för vad som händer med västvärlden, genom vår blotta existens. Ansvaret faller på oss, och om det är något som vi borde lära omvärlden så är det att den dröm som vi lever i här uppe är dyr att köpa, kräver underhåll, och är ytterst känslig. Det kräver inte mycket för att inse hur viktigt det är att vårt levnadssätt fortsätter. Är inte vårt liv ljuset i slutet på tunneln hos alla de som lider i tredje världen?
Vi lyckligt lottade svenskar som redan har byggt upp vårt land, vi som lever uppåt hundra år, vi som forskar fram fantastisk teknologi, vi som inte längre behöver oroa oss om att överleva – vi får absolut inte glömma bort hur vi kom hit.
Vi svenskar är stolta över vårt land, och varje själ som har hjälp till att bygga upp det, oavsett vilken hudfärg de har. Vi välkomnar alla som vill komma hit och bli en del av vårt land, varje person som vill bidra till vårt välstånd. Vi är inte rasister. Vi gör inte skillnad på människor. Vi vill inget annat än att alla här ska ha det så bra som möjligt.
Men om du som vill flytta hit tycker att du vet bättre om hur Sverige borde vara, om du vill förändra vårt land efter ditt eget huvud, då kan jag lova dig att en fjällhög nordisk vind kommer omedelbart svepa dig över gränsen tillbaks dit du kom ifrån. Eller, så skulle det i alla fall vara i det Sverige som jag drömmer om, och det är säkerligen samma Sverige som mina förfäder önskade mig leva i.
Vi svenskar lever i alla generationers land, och ingen av oss har minsta lilla rätt att ge bort det. Vi kan lika gärna försöka ta patent på solens ljus.
Nostalgisk på en lördag,
Will Andersen
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
