Ulf Kristoffersson, TV4
RÖVSKALLE Jimmie Åkesson (SD) väcker onekligen känslor och sätter trender. Först var det hans användande av folkdräkt som orsakade kontrovers och nu ska ”tas tillbaka” av godhjärtade tramspolitiker. Nu är det Åkessons bruk av det oförargliga ”rövskalle” som fått mediasverige att gå upp i varv och kollektivt slå upp incidenten som en mindre sensation. Nima Dervish, klok hårdrocksdiggande journalist, författare, föreläsare och debattör tar sig en närmare titt på det nya modeordet.
Dervish skriver på fredagen i en debattartikel på Newsmill under rubriken Vänsterns sexistkommentarer inte bättre än Åkessons ”rövskalle” om medias hyckleri då 30 tidningar skrev om rövskallegate men endast ett fåtal valde att ta upp liknande händelser signerade journalisten Mustafa Can och Lars Ohly (V).
Å ena sidan borde folk fråga sig om de är så mycket bättre själva. Hur många har aldrig någonsin fällt hårda och dumma ord? Vilka guldklimpar skulle en dokumentärfilm om dig kunna innehålla? Ni vet, ”låt den utan synd kasta första stenen” och allt det där.
Många politiker har tänkt värre saker om reportrar (och vice versa), men bara inte yppat orden. Många har sagt värre saker om andra människor, men sett till att inte göra det inför en kamera. Konstigt nog finner jag Åkessons reaktion vara lite betryggande. Jag ämnar inte försvara honom, men när Åkesson öppet inför kamera säger precis det han tänker visar det att han inte har en helt kontrollerad fasad.
[...]
Låt oss dock vara ärliga: Rapporteringen om Åkesson handlar inte så mycket om hans olämpliga ord, utan det faktum att svensk media ogillar hans parti.
På en snabb Googlesökning hittar jag 31 tidningar som har skrivit om Åkessons förolämpning: Arbetarbladet, Folket,BLT, Bohuslänningen, Corren, Dagen, DN, EK, GP, HD, Kristianstadsbladet, Kuriren, LT, LTZ, Metro, NLT, Norrtelje tidning, NSD, NT, Privata affärer, SN, ST, SvD, TTELA, UNT, Vbl, VK, VLT, ÖA, ÖP och Syd-Österbotten.
Jämför med när Lars Ohly 2006 i direktsänt tv visade långfingret åt debattören Marie Söderqvist. Efteråt försökte han rättfärdiga det med ännu en förolämpning (han kallade henne för högerextremist). När jag googlar den incidenten hittar jag bara fyra samtida tidningsartiklar, ena skriven av Söderqvist själv.
Ett aktuellt exempel på förolämpning är Mustafa Cans kommentar om Johanne Hildebrandt: Efter flera år som Aftonbladets korrespondent i Afghanistan hoppade Hildebrandt nyligen av. Orsaken hon angav var bristande stöd från tidningsledningen, vilket föranledde Dilsa Demirbag-Stens kritik mot Aftonbladet här på Newsmill. Can skrev då på Facebook:
"Den mest överskattade journalisten i Sverige, Johanne Hildebrandt hoppar av som krigsreporter för Aftonbladet på grund av 'bristande uppbackning från tidningen'. Kompisen Dilsa Demirbag-Sten, som Hildebrandt berömt flera [gånger] i krönikor, skriver ett försvarstal till sin offentliga soldatkåta hejarklack Hildebrandt. Klia klia klia."
"Soldatkåt?" Vulgaritet från SD:are chockar inte, men av någon som vunnit Stora Journalistpriset förväntar man sig lite mer konstruktiv saklighet. Det är beklämmande att någon som blev känd för den poetiska skildringen av sin mor sänker sig till härskarteknik och sexuella antydningar gentemot en kvinnlig yrkeskollega.
[...]
Konklusion: När en SD:are är plump rapporterar över 30 tidningar om det, (tänk om dessa granskade alla partier med samma iver), men när Ohly eller Can gör samma sak anses det inte lika upprörande.
Sist men inte minst är det tragiskt att TT fann Åkessons rövskalle-kommentar vara det mest upprörande momentet i dokumentären "Sverigedemokraterna – vägen till riksdagen". Att en hatad och hårt ansatt människa mitt i en intensiv valkampanj fällde en sur kommentar över en journalist som han ansåg vara irriterade, känns som en storm i ett vattenglas. [...]
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
