HALVSANNINGAR Migrationsverket tycker uppenbarligen att alltför många människor ifrågasätter deras arbete med att följa de politiska intentioner som finns gällande utbytet av det svenska folket. Man har därför startat upp en websida där man vill ”bemöta fördomar och myter” angående asyl och migrationsfrågor med hjälp av lättillgänglig statistik och fakta.
Påtagligt är hur man allt efter behov väljer att hänvisa till svensk lagstiftning, EU-direktiv eller dom internationella åtaganden som Sverige ratificierat genom underskrift av FN-deklarationer. Gällande ”myten” om att det inte är flyktingar enligt internationellt vedertagna regler som kommer till Sverige blr Migrationsverkets svar mycket vidlyftigt. Här redovisar man bl a att åren 2007-2009 så var de asylsökande som ansågs vara riktiga ”flyktingar” mellan 74-89 procent av de som sökte asyl. Men enligt vilka regler och lagar räknar man då?
Enligt utlänningslagen får en asylsökande uppehållstillstånd om han eller hon anses vara:
- flykting
- skyddsbehövande
- eller uppfyller kraven i utlänningslagens regel om synnerligen ömmande omständigheter. Ofta handlar det om humanitära skäl som t.ex. svår sjukdom och mycket lång vistelsetid i Sverige
Här ser man ganska snabbt se att endast en av dessa punkter kan vara aktuell om man skall definiera flykting enligt internationell rätt, nämligen den första. Om det skriver Migrationsverket:
Flyktingstatusförklaringen är en internationell statusförklaring som grundar sig på Genèvekonventionens och skyddsgrundsdirektivets regler.
Att en flyktingförklaring grundad på Genèvekonventionen är OK är väl de flesta överens om, men vad är då skyddsgrundsdirektivet eller skyddsdirektivet? Jo, det är ett EU-direktiv som bland annat syftar till att man vid beslut skall ” ta större hänsyn till könsaspekter” vid ansökan om flyktingförklaring samt att ”utjämna skillnader mellan de rättigheter som ges flyktingar och personer som beviljats subsidiärt skydd”.
Alltså inget annat än ett kraftigt utvidgande av det generella flyktingbegreppet som redan finns i Genèvekonventionen, ett utvidgande som Sverige med förtjusning direkt anammade och praktiskt omsatte. De andra flyktingskälen som anges ovan är endast sådant som föreskrivs i svensk lag och därför inte på något sätt kan påstås innebära att berörda kan räknas som riktiga flyktingar.
Resten av informationen är av ungefär samma kaliber, ett hopkop av olika regler från olika håll, där samtliga har till syfte att så långt det bara är möjligt utvidga de internationella kriterierna för vad som är flykting och därför motivera Sveriges politik på området.
Man tar som hastigast också upp ”myten” om att ”asylsökande får generösa bidrag medan de väntar på beslut”, något som åtminstone jag väldigt sällan ser som ett påstående från kritiker. Så är det ju naturligtvis inte, i dom allra flesta fall. Men vad som händer när någon till slut får sitt uppehållstillstånd är en helt annan sak. Det är då ”gratis är gott”-jackpoten pinglar in på den svenska bidragsautomaten. Visserligen inte Migrationsverkets bord, men i ärlighetens namn borde man nog nämnt något om det också.
Nej, denna information är bara halvsann och saknar mycket av det som borde redovisas samtidigt. Vad man skulle önska sig är en komplett redovisning av samtliga kostnader från dag 1 i Sverige och fram till att ”flyktingen” i bästa fall lyckas komma i egen försörjning.
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
