Det var tyst ett tag, men sent på lördagen släppte TT en notis. En svensk medborgare, och flera andra medarbetare, ska ha gripits i Iran för spioneri. Underrättelseminister Heydar Moslehi säger att det finns bevis för att spionfirmor backat upp det svenska sminkföretaget Oriflame och försökt skapa säkerhetsproblem för Iran, enligt Irans statliga tv som TT citerar.
– Vi är ett sminkföretag, vi säljer direkt. Vi är självklart inte inblandade i några politiska aktiviteter i landet. Det är väldigt svårt att kommentera, sade företagets finanschef Gabriel Bennet till nyhetsbyrån AFP.
Vad TT däremot inte skriver är att Oriflame är ett täckbolag åt den svenska statens spionverksamhet utomlands. Något som bland annat kom upp i samband med den så kallade IB-affären.
Oriflame växte på 60-talet fram som internationellt kosmetikaföretag och skaffade sig flera utländska kontakter, samtidigt som få i Sverige än idag känner till bolagets namn. Verksamheten påminner om amerikanska Tupperware, där försäljningen i huvudsak sker genom att privatpersoner agerar ombud åt bolaget och får provision på att sälja produkterna till sina vänner.
Sedan Sovjetunionens fall har Oriflame hårdsatsat i Ryssland, där man idag är det största och mest välkända varumärket för kosmetika. Sedan starten har man expanderat till drygt 60 länder, där runt 3,5 miljoner människor beräknas sälja bolagets produkter. Totalt omsätter Oriflame över 10 miljarder kronor per år.
I slutet av 60-talet placerade den svenska militären IB-agenter på Oriflame, som i skydd av bolagets ordinarie verksamhet kunde resa, knyta kontakter och bygga upp nät. IB-chefen Birger Elmér, som sedan tidigare var nära vän med ägarna Jonas och Robert af Jochnick, såg till att släktingen Staffan Jochnick kunde anställas som spion i bolaget och att svenska staten betalade honom en (hög) lön. Sverige kunde på det sättet undvika kostnaderna för att på statlig väg bygga upp ett helt företag som bara sysslar med spionage, då Oriflame var ett helt normalt företag som bedrev en fullt normal affärsverksamhet vid sidan om spioneriet.
Officiellt slutade Oriflame med spionverksamhet efter att Folket i Bild/Kulturfront avslöjat verksamheten i samband med IB-affären 1973. Idag är det svårt att veta om svensk militär haft agenter i bolaget som arbetat mot Iran, även om det är allmänt känt att Sverige har ett nära underrättelsesamarbete med Israel/USA.
Den 30 april 2010 publicerade Bonnierkontrollerade Expressen en artikel med rubriken Den osminkade sanningen om miljardimperiet, där journalisten Johannes Forssberg går igenom så gott som hela Oriflames historia. Men så värst osminkad är Expressens ”sanning” inte, då man helt och hållet utelämnat bolagets historia av spioneri, trots att informationen borde vara gammal skåpmat vid det här laget och dessutom var mer eller mindre allmänt känd på 70-talet.
Utan att vara överdrivet konspiratorisk kan man fundera på om inte förklaringen till Expressens mörkläggning kan ha avslöjats av Iran nu i veckan. Om man vill få reda på sanningen genom att läsa svensk press så ska man ju som bekant inte bry sig om vad de skriver – utan vad de inte skriver.
Ursprungsartikel
Källa: Fria Tider
