SANSAT De infantila och djupt okunniga mediareaktionerna efter den muslimska självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs försök att ta livet av hundratals oskyldiga människor i Stockholms city har som jag tidigare skrivit varit djupt deprimerande att ta del av. Man har på det ena sättet efter det andra försökt leda i bevis att det är Sveriges och svenskarnas fel att det inträffade, precis som om vi inte redan har förödmjukat oss tillräckligt för att tillmötesgå muslimska krav på samhällsanpassning.
Därför är det befriande att ta del av åtminstone två rejält verklighetsförankrade inlägg i debatten, artiklar där man försöker ta avstamp i en mer korrekt och realistisk bild av vad som egentligen håller på att hända i Sverige. Först ut på banan blir frilansskribenten Cheko Pekgul, för övrigt gift med sossarnas Nalin Pekgul, en kvinna som bekänner sig till islam och som själv en gång var beredd att bli självmordsbombare.
Cheko vill att vi på ett mer noggrant sätt skall se upp med hur extrema muslimer infiltrerar föreningar, samfund och politiska partier.
Olika muslimska fundamentalistiska grupper har under lång tid målmedvetet arbetat för att infiltrera etablerade politiska partier. De muslimska fundamentalisterna förkastar jämställdhet mellan könen och vill till exempelatt en skilsmässa endast ska bli giltig om den har godkänts av en imam. Ledarna deltar gärna i samhällsdebatten och ger intryck av att de talar för alla muslimer. De väcker också oftast uppmärksamhet med att ställa orimliga krav på att samhället ska anpassa sig efter dem. Vanliga muslimer däremot blir upprörda när medier presenterar fundamentalister som deras representanter.
Cheko Pekgul är också tveksam till den Säpo-rapport om extrema muslimer i Sverige som skribenten Reinhard så kunnigt dissekerade här på PI. Cheko och Reinhard verkar i vissa fall ha dragit samma slutsatser.
Jag är inte förvånad över att självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs hade radikaliserats just i Luton i Storbritannien. I Storbritannien gjorde man misstaget att godtroget samarbeta med alla moskéer och muslimska organisationer utan att undersöka dessa organisationers underliggande strävanden och syften. Resultatet blev att de brittiska städerna Luton och Bradford blev centrum för muslimska extremister.
Det finns risk att Säpo nu gör samma misstag. Säpo skriver i sin rapport "Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige" att de ska samarbeta med de muslimska organisationerna för att motverka radikalisering. Men om vi inte ska stärka extremisterna måste Säpo och de krafter som vill motverka radikalisering bland unga, försäkra sig om att de moskéer och muslimska organisationer som man samarbetar med inte tar avstånd från det sekulära samhället. En sådan moské finns i Tensta centrum. För några år sedan dök en imam med extrema åsikter upp där. Imamen spred ett hatbudskap och fördömde det svenska samhället.
Jag skrev något liknande i en tidigare krönika där jag hävdade att ett okritiskt samarbete med imamer inte är en lösning på det växande problemet med radikala extremmuslimer i Sverige. Cheko Pekguls artikel är mycket läsvärd och rekommenderas.
Det andra debattinlägget kommer från den alltmer perifera sajten Newsmill där skribenten Fredrik Thoresson presenterar sig med orden ”Jag ser med oro på att den mediala mångfalden ersätts av enfald”, då avseende gammelmedias närmast fradga-tuggande snattrande om att inte kollektivt skuldbelägga muslimer för självmordsbombaren i Stockholm.
Thoresson hävdar med bestämdhet att någon sådan kollektiv skuldbeläggelse inte existerar annat än i gammelmedias politiskt korrekta vanföreställningar.
Föreligger det verkligen någon omfattande kollektiv skuldbeläggning av muslimer för terrordådet med islamistiska förtecken i Stockholm i helgen? Har svenskarna plötsligt gått man ur huse i stora demonstrationer mot islam eller börjat att bränna ner moskéer på löpande band? Har plötsligt alla muslimer som arbetar i vården, i näringslivet eller på restauranter börjat misstänkliggöras? Knappast. I själva verket existerar denna förment kollektiva skuldbeläggning endast som hjärnspöken hos förskrämda journalister på landets redaktioner där det är synnerligen viktigt att alltid agera politiskt korrekt.
Det mesta tyder på att svenskar i gemen besitter en alldeles oerhörd förmåga att fatta att varje moské inte är en potentiell vapenarsenal eller att ens muslimska arbetskamrat plötsligt ska bli radikal. Men media kunde inte ge sig till tåls ens ett dygn med sina byxrädda uppmaningar till förståelse. Svenska folket är barn som måste upplysas om eldens faror innan det är för sent. De kan absolut inte tillerkännas egen förmåga till moralisk reflektion. De upplysta medierna måste dra slutsatserna åt dem.
Han jämför gammelmedias maniska försök att hela tiden uppfostra svenskarna till att tycka ”rätt” med att proppa i en motsträvig patient ett piller.
Svensk nyhetsmedia vill alltid uppfostra medborgarna till politiskt korrekthet, det är en konsekvens av att vi inte har haft verkligt fri media särskilt länge i Sverige. Efter självmordattentatet i Stockholm i helgen gled emellertid denna uppfostringstendens snart över till någonting helt annat. Nu var det inte längre föräldern som upplyste sitt barn. När föreställningen om den påstådda kollektiva skuldbeläggningen skulle präntas in erinrade snart situationen snarare om när vårdare ska trycka in ett piller i en motsträvig patient.
Många journalister ville verkligen se en kollektiv skuldbeläggning för att kunna ha något substantiellt bakom sina teser. Men denna har uteblivit. Den går inte att belägga och det finns inga tecken på att just muslimer skulle vara mer utsatta än andra minoritetsgrupper. Så var såg media denna så omfattande kollektiva fördömelse över muslimer?
Alla människor i Sverige uppskattar förvisso inte islam och många skulle aldrig sätta sin fot innanför en moské. Det betyder emellertid inte per automatik att de kollektivt skuldbelägger muslimer för att en enskild muslim bombat sönder sig i islams namn. Det är det media har så svårt att förstå, att så många människor klarar av att hålla isär en aversion mot islam och en aversion mot muslimer.
En läsning av hela artikeln rekommenderas också här.
Sedan kan jag ju inte undanhålla er Peter Wolodarskis sågning i DN av kaviarkommunisten, muslimkramaren och omfamnaren av muslimsk terrorism Jan Guillou och hans absurda påståenden i radioprogrammet "Studio ett" i måndags. Wolodarski avfärdar Guillous svammel och bemöter honom på punkt efter punkt. Diskussionen rör ärendet där två somaliska terrorist-wannabes döms till fyra års fängelse i Göteborgs tingsrätt.
För den som satt sig in i Göteborgsfallet och vet något om svenskt rättsväsende var det en surrealistisk upplevelse att lyssna till Jan Guillou. På punkt efter punkt spred han en falsk bild av rättsprocessen, som han försökte framställa som en antidemokratisk rättsröta riktad mot muslimer i Sverige. Eftersom denna fråga handlar om ett reellt hot om självmordsterror är det värt att tränga in i hans påståenden:
Guillou: Den "oerhört sensationella" Göteborgsdomen har meddelats utan att några medier ägnat den särskild uppmärksamhet.
Fakta: En sökning i "Mediearkivet" enbart dagen efter tingsrättens beslut ger 45 träffar. Tidningar i hela landet uppmärksammade domen. Dagens Eko inledde sin 16:45-sändning den 8 december med avgörandet från rättegången.
Guillou: Svensk-somalierna har dömts för ett nytt brott, stämpling till terrorism, som kan liknas vid "snack och sånt där", ett slags "undantagslag" som gäller "de andra", inte "oss vita".
Fakta: Den juridiska termen "stämpling" – som innebär att någon i samråd med en annan person beslutar att begå ett brott – har ingått i brottsbalken under decennier. Man har kunnat dömas för stämpling vid allvarliga brott, som exempelvis mord, dråp och grov misshandel. Det nya är att stämpling även förts in i terroristlagstiftningen, vilket inte alls är uppseendeväckande eftersom terrorism utgörs av mycket grova brott.
Att stämpling kan vara svårt att bevisa är en annan sak. Värt att notera är dock att det juridiskt sett är lättare att fälla någon för stämpling till högförräderi eller landsförräderi än stämpling till terroristbrott.
Guillou: I Sverige kan polisen numera bedriva "fri avlyssning av muslimer", utan föregående brottsmisstanke.
Fakta: Säkerhetspolisen, som har till syfte att förebygga systemhotande brottslighet, har rätt att avlyssna personer som man befarar kan begå allvarliga brott. Detta får enbart ske efter godkännande i domstol, där ett offentligt ombud finns representerat. Säpo har använt sig av denna möjlighet i relativt få fall. Den öppna polisen har gjort det ytterst sällan. I det aktuella Göteborgsmålet skedde avlyssningen efter beslut i Stockholms tingsrätt.
Guillou: Åklagaren krävde tre års fängelse – rätten gav dem fyra.
Fakta: Åklagaren yrkade att de två svensk-somalierna skulle dömas till ett fängelsestraff som åtminstone inte var kortare än tre år.
Guillou: Vi har infört särskilda lagar för muslimer. Detta är inte likhet inför lagen utan antidemokrati.
Fakta: Påståendet är häpnadsväckande och saknar helt täckning. När Säpo i sin årsrapport talar om extrema rörelser, nämner man Vit makt-miljön, autonoma grupper samt nationalistisk, separatistisk och våldsbejakande islamistisk extremism.
Jan Guillous systematiska försök att bagatellisera hotet från extrema islamister är inte nytt. Inte heller hans ständiga förvridning av fakta eller försök att vilseleda allmänheten. I Guillous världsbild finns inga hot mot de västerländska demokratierna från jihadister med globala anspråk; inte ens det vedervärdiga terrornätverket al-Shabaab tycks göra intryck på honom.
Lite smått och gott att läsa, håll tillgodo.
Gustaf Janson
UrsprungsartikelKälla:
Politiskt Inkorrekt
EGYPTEN En egyptisk man som lämnat islam och konverterat till kristendomen anklagas för förtal av islam och riskerar fem års fängelse.
irakier i det här fallet, fuskar till sig stora belopp samtidigt som de har högavlönade arbeten i sina hemländer.
