söndag 13 februari 2011

Små sprickor i muren

LÄSARBIDRAG Överraskande, men glädjande, har kulturjournalisten Anna Ekström beretts utrymme i Expressen att skriva en artikel om det Muslimska Brödraskapet och islamismens försåtliga propagandaknep och sliriga argumentationsteknik.  Ekström angriper de svenska "religionsforskarnas" naiva – eller kanske snarare ytterst försåtliga – argumentation angående islamism i allmänhet och det Muslimska Brödraskapet i synnerhet.

Religionsforskarna som nämns är – som vanligt är man beredd att tillägga – Mattias Gardell och Jan Hjärpe. Gardell kallar det Muslimska Brödraskapet "folkhemsisla-mister" och Hjärpe jämför rörelsen med de svenska Kristdemokraterna.

Som de flesta erinrar sig var det socialdemokraten och statsministern under det andra världskriget, Per-Albin Hansson, som myntade begreppet "folkhem". Det var en genialisk metafor där "folk" appellerade till vänstern och "hem" till de konservativa. På så vis lyckades Hansson vrida två centrala begrepp ur händerna på sina motståndare på såväl vänster- som högerflanken.

Sveriges hållning under kriget är en stor skamfläck på vårt land. Koalitionsministären under Hansson styrdes absolut inte av någon hänsyn till att hela vår civilisation stod på spel, inte heller av idealistiska skäl där regeringen över hövan brydde sig om de förföljda och främst då judarna. Vi svek inte minst vårt broderland Norge å det grövsta, även Danmark och till viss del även Finland. Precis som den Muslimska Broderskapsrörelsen "mörkade" den svenska regeringen under Hansson.

Det sattes munkavle på pressen, sanningssägande tidningars utgivningstillstånd drogs in, tidningsupplagor konfiskerades, trilskande chefredaktörer (läs framför allt Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning) "läxades upp" av Gustav V och Hansson, en "neutralitetsfasad" konstruerades och torgfördes med alla till buds stående medel trots att vi i själva verket tillät nazityskland att frakta oerhörda mängder soldater och krigsmaterial till Norge.

Den norske kungen tilläts inte söka skydd i Sverige trots att han jagades av tyskt jaktflyg i Nordnorge. Vi upplät vårt territorialvatten för tyska krigsmaterialtransporter, vi försåg tyskarna med järnmalm och kullager mot import av kol och koks men även mot erhållande av guld från mördade judar osv osv.

Sverige undgick tysk invasion av två yttre omständigheter och en hembakad omständighet. De två yttre omständigheterna var dels att Finland genom – synnerligen osvenska – heroiska insatser i såväl Vinterkriget som Fortsättningskriget lyckades ingå fredsavtal med Stalins Sovjetunionen, dels att England tillsammans med Frankrike inte lyckades komma före tyskarna till Norge. Den hembakade omständigheten var helt enkelt att vi gav nazisterna allt de ville ha! Kom inte och säg att Per-Albin Hansson och hans koalitionsregering höll Sverige utanför kriget.

Dessutom var vi oerhört njugga med att ta emot flyktingar, och här talar vi om flyktingar i ordets verkliga mening. Däremot var exporten av järnmalm ytterst lönsam och vi fick även bra betalt för – den eufemistiskt kallade – transiteringstrafiken på våra järnvägar och fartyg.

Några djupare funderingar över att demokratin och hela vår civilisation stod på spel besvärade inte Hanssons regering. Inte heller trakasserierna av judarna som sedan övergick i ett direkt folkmord var av betydelse för den svenska regeringens agerande under Hansson.

Storbritannien stod länge ensamma mot Hitlerväldet och redan 1941 insåg Churchill att nazityskland var mitt uppe i ett brott mot mänskligheten och vår civilisation som var så stort att det ännu inte fanns ett namn på brottet. Storbritannien offrade en generation av sina unga män – och även frivilliga kvinnor – i denna dödliga kamp medan Sverige lämnade "walk over". Jag vet inte om det är allt detta som Gardell menar när han gör sin jämförelse med "folkhemmet" eller om det endast är en tom fras? Sannolikt det senare. Att som Hjärpe jämföra det Muslimska brödraskapet med Kristdemokraterna är inte ens värt att kommentera.

Bakom Gardells och Hjärpes akademiska titlar döljer det sig endast två kommunister som i sitt hat mot USA och Israel hoppat på Islamtåget enligt devisen; min fiendes fiende är min vän. Men dessa två herrar har icke desto mindre fritt fått härja i den politiskt korrekta svenska pressen. Det är en skam!

Efter kriget, när Tyskland var besegrat och slaget i spillror, när folkmordet på judar och andra avslöjats i sin oerhörda vidd var det många som obemärkt försökte ta sig över på "den andra sidan", det vill säga demokratins och anständighetens strandkant. Dessa ynkryggar kom att av en ansatt anti nazist, Ture Nerman, fyndigt nog döpas till "roddare".

"Segerstedtare" var ett skällsord till dess chefredaktören var död och Hitler skjutit sig i bunkern. Segerstedt hade fått utstå all den pina och all den smälek som Sveriges etablissemang med kungen och statsministern i spetsen kunde uppbåda. Vår justitieminister, K.G. Westman, påstod att Segerstedts älskarinna, som var judinna, hade förvridit Segerstedt och inplanterat en "judesjäl" i honom. Per-Albin Hansson justitieminister! Ni läste rätt!

Anna Ekström har i sin artikel vågat visa att företrädarna för det Muslimska Brödraskapet "spelar teater" för oss precis så som det föreskrivs i Koranen att muslimer skall göra mot "de otrogna". De säger en sak och menar en annan! Islam är, som jag påpekat vid flera tillfällen i mina artiklar i PI, inte en religion i vår bemärkelse utan en statsrättslig princip som förordar diktatur. Det må vara Allah som är diktatorn men det är imamerna och prästerna som är hans agenter och uttolkare av Koranen. Det är inte så att man väljer eller avstår från denna "religion". Den gäller ex officio och omfattar alla människor på jorden!

Låt oss inte kalla Anna Ekström en "roddare". Hon har varit modig, givet det politiskt korrekta landskap som omger henne. Låt oss kalla henne en avantgardist bland de etablerade kulturarbetarna. Som många av oss förutspått börjar vi se vissa små sprickor i muren. Och med väder och vind kommer dessa sprickor att vidgas så att vi snart ser solen och den blå himlen på den andra sidan.

Först när muren rasat som i Jeriko på sin tid kommer "roddarna". Men bland de som bidrog till murens kollaps genom att blåsa i sitt horn skall Anna Ekström inkluderas.

Olof G.

PrintFriendly Share



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt