POLITISK FÖRFÖLJELSE Under de senaste dagarna har ett antal attentat riktade mot sverigedemokrater uppmärksammats. Dessa har bara varit några i en lång radda av diverse hot och misshandlar som präglat många sverigedemokraters vardag. Och kanske värst av allt – det sker med etablissemangets tysta medgivande. Krigsrubrikerna med ”hotet mot demokratin” och fördömandena uteblir då det gäller SD. Detta är något partiet nu vill ta ett samlat grepp mot. Samtidigt skriver Per Gudmundson att det politiska våldet måste stoppas.
Pressmeddelande
Det har i media uppmärksammats att ett flertal sverigedemokratiska företrädare den senaste tiden blivit utsatta för våld och hot pga sitt engagemang i partiet. Så sent som igår blev en fullmäktigeledamot i Gnesta utsatt för ett brandattentat i sitt hem. Sverigedemokraterna har kunnat se en ökning av sådana här incidenter den senaste tiden och många medier har efterfrågat detaljerad statistik för vilka personer som blivit utsatta. Med anledning av att spridande av sådana uppgifter kan påverka individers säkerhet negativt kan partiet inte lämna ut information om alla de företrädare som blivit utsatta. Nedan är statistik som partiets säkerhetschef sammanställt.
Hot mm mot Sverigedemokraternas förtroendevalda och medlemmar som rapporterats till Säkerhetschefen, OKT 2010-AUGUSTI 2011:
HOT: 22
FÖRTÄCKTA HOT / HOTBREV: 15
HOTBREV: 21
TRAKASSERIER: 8
SKADEGÖRELSE: 17
STÖRANDE AV VÅRA MÖTEN OCH SAMMANKOMSTER: 25
VÅLD MOT PERSON: 8
IT: 7
BOMBHOT: 1
BRANDATTENTAT: 1
Tillägg 1: Stort antal (utöver detta) medlemmar och sympatisörer har fått förtäckta hotbrev hemsänt. Detta kan härröras till den kapade sidan för vårt register.
Tillägg 2: Stort mörkertal på alla hot som förekommer på olika sidor på nätet, typ facebook mm samt det som medlemmar valt att inte polisanmäla och som inte kommer säkerhetsenheten till handa.
Tillägg 3: Statistiken började föras först i oktober 2010. Alla brott från valrörelsen inklusive det brutala knivöverfallet veckan efter valet mot en kandidat i Göteborg ingår således inte i statistiken.
Partisekretare Björn Söder kommenterar:
– Det är en oroande utveckling vi ser. Trots att det idag finns en större vaksamhet hos polisen är politiskt motiverad brottslighet fortfarande ett stort problem i Sverige och mörkertalet är förmodligen stort. Till hösten kommer vi i riksdagen att lägga fram konkreta förslag på hur man kan komma till rätta med detta problem. Ett stort problem som vi märkt är att personer som stör politiska möten inte lagförs för de brott de begår och att rätten att hålla ett tillståndsgivet möte inte värderas speciellt högt av samhället. Vi kan se saker som tyder på att denna ordningsstörande verksamhet är en inkörsport till grövre brottslighet som riktar sig mot individer. Frågan om huruvida brott med politiska motiv ska värderas som hatbrott har tidigare diskuterats och vi tycker att detta återigen borde tas upp till diskussion. Sannolikt krävs det en bredare översyn av så väl lagstiftning som polisens arbetsmetoder för att komma till rätta med dessa problem.
Per Gudmundson
Gudmundson skriver i dag insiktsfullt och rättframt på Svenska dagbladets ledarblogg om den alltmer hätska och våldsamma vardagen för många sverigedemokrater:
[...]
Ovanstående är bara ett axplock, som sagt. Under åren har det sett ut så här. Det är naturligtvis inte enbart Sverigedemokraterna som utsätts för våld, och inte heller har allt som har sett ut som trakasserier varit det, men SD har varit extremt drabbat. Men politiskt våld slår inte bara mot den enskilde, utan mot hela samhället – knivöverfallet som 2010 fick den kristna syrianen Issa Issa, sverigedemokratisk kandidat till fullmäktige i Göteborg, att lämna politiken är bara en antydan om vilket pris demokratin betalar varje gång ett politiskt våldsdåd tillåts ske.
När det gäller politiskt våld har staten alltför hög acceptans. Exempelvis beskrev göteborgspolisen incidenten vid Petzälls skolbesök som att "det gick lugnt till". Och i Norrköping (där riksdagsgruppens kanslichef blev "jagad av flera personer som fällde honom till marken där han fick motta slag" och som "när han låg på marken blev han bland annat slagen en gång i huvudet med en flagga") verkar polisen vara nöjd med insatsen:
"Nöjd polis
Trots de bråk som uppstod efter SDU:s torgmöte är ändå polisen nöjd med sina insatser och antalet fördelade resurser.
– Vi hade förberett oss genom olika scenarion och haft en dialog med de som talade, säger Gunilla Broman."
Det är inte acceptabelt att ordningsmakten har den synen. Tyvärr är det inte enbart enskilda poliser som uttrycker sig på ett sätt som tycks antyda acceptans för ett visst mått av våld. Eftersom Sverigedemokraterna är ett kontroversiellt parti, vars politik retar många, tycks toleransen för våld mot SD-företrädare vara högre än för andra.
Statsminister Fredrik Reinfeldt, som naturligtvis tar avstånd från alla former av politiskt våld, kommenterade dock attackerna mot SD så här under den senaste valrörelsen:
"— Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer."
Att en regeringschef uttrycker sig så om organiserat våld mot den politiska oppositionen brukar vi normalt bara höra från länder som saknar demokratiska traditioner. Och visst ska man inte övertolka vad Reinfeldt sade. Men om det synsättet råder i de högsta politiska kretsarna är det inte konstigt att tjänstemännen i ordningsmakten känner sig nöjda med polisinsatser som släpper igenom attentat på politiker. Våldet sanktioneras ju, kan man få intryck av, från högsta ort.
Så får det inte vara. Det politiska våldet är oursäktligt. Att måltavlan är en politisk fiende eller har ett illa omtyckt politiskt budskap kan aldrig legitimera våld. Mötesfriheten, föreningsfriheten, ja alla demokratiska fundamenta som står under attack i samband med ovan nämnda dåd, måste försvaras ovillkorligt.
Det politiska våldet måste stoppas.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
