OPINION De som har spottat på och hånat PI som näthatet personifierat,är nu lyriska över sajtens nedläggning som framgår av skärmdumparna i ovanstående inlägg. Säga vad man vill, men de har hjälpt till att rekrytera nya nyfikna läsare som är trötta på den ensidiga rapporteringen från vanlig svensk vänstermedia. Vi har både fått höra att vi lider av psykiatriska sjukdomstillstånd och att vår världsbild är förvriden och flörtar med nazismen.
Så reagerar en förtryckarstat. Etiketter av samma typ klistras på dissidenterna i Kina, Nordkorea och Cuba. Så agerade Sovjet och DDR och så fungerade logiken bakom gasningen av oliktänkande i Nazityskland.
Den svenska makteliten som består av en ohelig allians mellan statsmakt och media, stryper med silkeshandskarna på. I landet Extrem har försvagningen av demokratin pågått i två decennier. Den nya grundlagen klubbades igenom tidigare i år utan någon föregående debatt. Riksdagsledamöterna tryckte bara igenom den som om det vore att trycka fram pantlappen i burkautomaten.
Vad skedde parallellt med att maktens representanter förvandlades till marionetter i en dockteater? I backspegeln går det att se en koppling mellan hur Sveriges invandringssiffror såg ut mellan 1980 och 1990 och senare. Efter 1990 släpptes slussarna på vid gavel och en aldrig sinande ström av nysvenskar såg dagens ljus. Redan 1975 togs ett riksdagsbeslut som föregicks av ett decenniums lobbying, om att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land. Det var således en helt medveten satsning att splittra Sverige i olika oförenliga kulturer som sedan skulle leva tillsammans i ett harmoniskt äktenskap. Nu vet vi att det inte fungerade.
Redan 1989 drog socialdemokraterna i bromsen och genom det sk Luciabeslutet skulle flyktinginvandringen bli mer restriktiv. Men Bildtregeringen som tog vid 1991 drog bara ett pennstreck över det hela, främst beroende på godhetens profet Bengt Westerberg. Eller Vet Bästerberg som han mer korrekt kallades.
Lasermannens våldståg mot invandrare legitimerade en alltmer oförsonlig hållning mot mångkulturens kritiker. Och sedan ungefär tio år tillbaka, har kritiker och ifrågasättande svenskar blivit kallade för rasister. På senare tid har också nazistkortet börjat dyka upp. Psykiatriska diagnoser, psykopatförklaringar och hatideologier. När tar egentligen fantasin slut? Djävulen?
Ju längre förstörelsen och krackeleringen av det gemensamma kittet pågår, ju vanligare blir förföljelsen av de som påpekar det. Ett stort antal SD-politiker har blivit utsatta för attacker i sina hem. Detta är ett resultatet av en eroderande demokrati. När inte ens parlamentariskt invalda partirepresentanter kan leva utan förföljelse har något gått fruktansvärt fel. Makthavare och media delar upp världen i förövare och offer. Det är det klassiska vänsterperspektivet. Den bygger på idéen om att det finns svaga och starka individer, starka och svaga grupper och att förövaren förtrycker de svaga.
Regering, riksdag, media och kulturrelativister gör sig skyldiga till något som borde ingå i de sju dödssynderna: Dubbelmoral. Genom att offerförklara hela grupper, peka ut och behandla dessa som hjälplösa och oförmögna måste ju innebära att man själv anser sig stå för det motsatta. Man själv gör sig skyldig till just det som man anklagar motsidan för: Ett antagande att man själv är överlägsen de man utsett till offer.
När Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och Anders Borg står och förolämpar svensk kultur genom att kalla den för ”barbari”, ”töntiga saker” och ”stampa jordgolv” så gör man sig skyldig till ytterligare ett brott mot vett och etikett: hyckleri. För orsaken till att vi har tagit emot så många uppenbart ointegrerbara människor från diverse fjärran länder, är för att vi tror vi kan ge dem en bättre tillvaro här. Vi kan alltså erbjuda något bättre som demoratiskt och fredligt land. Vår kulturella status är alltså hög.
Arbetskraftsinvandring är regeringens vapen mot arbetsbristen; när vi har en arbetslöshet på 8 procent. Utbildad arbetskraft plockar man främst från Mellanöstern och Afrika. Det råkar vara de regioner som behöver sina resurser bäst för att kunna bygga upp sina länder på egen hand. Med denna ”brain drain” blir dessa regioner beroende av ännu mer bistånd; från oss.
Diagnosen på svensk politik blir därför: dubbelmoral, hyckleri och egoism. Knappast smickrande för ett världssamvete.
Kruman
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
