I en synnerligen smaklös och ologisk artikel försöker Daniel Poohl på Expo ge Sverigedemokraterna skulden för att kammarrätten har beslutat att 91 år gamla, synskadade och dementa Ganna Chyzhevska ska avvisas till Ukraina, ett beslut som med rätta fått stor uppmärksamhet i media men för vilket SD på intet sätt kan lastas.
Poohl är förstås inte obekant med att Sverigedemokraterna inte har regeringsansvar och dessutom efter en överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet saknar inflytande över svensk migrationspolitik också i riksdagen. De Poohl borde rikta kritiken mot är förstås de som fattat beslutet och utformat det regelverk som beslutet lutar sig mot, dvs främst nuvarande borgerliga regering och den underställda myndigheter, i andra hand tidigare socialdemokratiska regeringar.
Sverigedemokraterna vill minska flykting- och anhöriginvandringen med 90 procent. Det är inte en ”cynisk” poltik som Poohl påstår, det är en normalisering av svenskt flyktingmottagande till våra grannländers nivå och en återgång till de internationella konventioner Sverige har förbundit sig att följa men som svenska regeringar under de senaste decennierna kraftigt har utvidgat med egna skrivningar. Sverigedemokraterna vill samtidigt satsa en miljard extra på UNHCR och på insatser i oroshärdarnas närområden där det stora flertalet och de verkligt nödlidande flyktingarna finns, de som saknar varje möjlighet att söka lyckan i Sverige. Det är där pengarna behövs och det är där de gör mest nytta.
Det cyniska i sammanhanget står i stället Poohl för när han använder Ganna Chyzhevska som slagträ i debatten. Faktum är att med en Sverigedemokratisk migrationspolitik hade Sverige haft råd att låta denna gamla och sjuka kvinna stanna. Sverigedemokraterna har naturligtvis aldrig talat om att kasta ut gamla och sjuka. De man inte tycker har rätt att vistas i landet är i stället de som begått grova brott här, som ljugit sig in i landet och som lever i Sverige illegalt. Poohl måste ha slarvläst SD:s partiprogram.
Naturligtvis tas även i Sverigedemokraternas migrationspolitik humanitär hänsyn, men i motsats till dagens migrationspolitik så riktas denna hänsyn mot dem som förtjänar den – de verkligt utsatta i flyktinglägren på andra sidan jorden och de som har dokumenterat giltiga flyktingskäl. I Sverigedemokraternas migrationspolitik återges uttrycket ”synnerligen ömmande skäl” sin riktiga innebörd, vilket innebär att en 91-årig blind och dement kvinna kan få stanna men däremot inte en fullt frisk brottsling eller lögnare, så som är fallet idag.
I Sverigedemokraternas Sverige finns förstås också en kontrollerad arbetskraftsinvandring som i motsats till den som regeringen och Miljöpartiet kom överens om faktiskt fungerar i stället för att förvandlas till ett system där cyniska invandrare för dyra pengar säljer en biljett in i Sverige med falska anställningslöften till den som inte lyckats ta sig hit flykting- eller anhörigvägen.
Sverigedemokratisk migrationspolitik har ansvar som honnörsord – ekonomiskt, socialt osv i motsats till de senaste decenniernas ansvarslöshet som orsakat Sverige enorma problem i form av segregation, utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet, religiös och annan radikalisering, kvinnoförtryck, sjukdomsspridning och många tiotals – kanske hundratals – miljarder i kostnader för skattebetalarna. Det är inte bara en politik som svenskarna har ledsnat på, det är också en politik som skötsamma invandrare protesterar mot, exempelvis de som kom hit innan den politiska ansvarslösheten tog vid och som med hårt arbete skapat sig ett gott liv i Sverige.
Sådana invandrare har Sverigedemokraterna inget emot att se i Sverige i framtiden, inte heller de med verkliga flyktingskäl, men då i en omfattning som Sverige i förhållande till landets storlek har resurser att ta hand om. De kriminella, lögnarna, de radikala islamisterna, de som inte är intresserade av att lära sig svenska eller att anpassa sig, de med ambitioner att förvandla Sverige till något som liknar ett arabland, de som föraktar svensk demokrati och jämställdhet osv – de klarar vi oss däremot utan, och i Sverigedemokraternas Sverige slipper vi i motsats till idag dessa människor och deras nedbrytande inverkan på vårt land.
Det är att ta politiskt ansvar och att vara humanist. Sedan kan Daniel Poohl och hans gelikar försöka kalla det för något annat, strö missriktade invektiv som ”rasister”, ”främlingsfientliga”, ”islamofober” osv omkring sig bäst de vill. Den retoriken klingar alltmer ihålig för varje dag som går.
Mats Dagerlind – Demofon
Länkar:
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
