INSÄNDARE En vis person har sagt att alla krig beror på antingen religion, pengar eller bådadera.
Vart är feministerna nu? Finns de bland de politikerna som idag viker sig och tycker att vi ska anpassa oss? Som tvingar oss att godkänna islamister med rent kvinnofientliga åsikter i vår regering och till följd av detta som nämndemän i våra domstolar. Vart tog kvinnokampen vägen? Genom att tillåta dessa människor att komma hit och leva sina liv precis så som de gjort i sina muslimska samhällen, med klankultur och deras rent ut sagt människofientliga och twistade känsla för heder, så har vi kastats tillbaka i tiden. Hur kan man som kvinna, eller för den delen man, idag sitta i en regering i ett land som säger sig jobba för jämlikhet och ändå krypa för en religion som absolut inte går ihop med vår kultur, våra värderingar, våra traditioner och ändå ha mage att kalla sig feminist? Det undrar jag.
Att kvinnor ska täcka sig, ser jag inte som passande i Sverige. Hur vore det om man skulle anpassa sig till det samhälle man besöker/har bosatt sig i? Varför ska vi anpassa oss till andras religiösa seder och bruk? Och då särskilt eftersom vi valt att skilja vår kyrka från staten. Kalla mig ignorant, men som icketroende bosatt i ett sekulariserat land så anser inte jag att man ska behöva få nertryckt i halsen vad islam står för och hur man ska ta hänsyn till detta. Inte mer än vad som stipuleras att man lär sig på religionskunskapen i skolan i alla fall.
Jag är inte jättepåläst vad gäller islam. Jag är inte jättepåläst vad gäller någon religion. Mest för att det inte har någon direkt anknytning till mitt liv. Till mitt land. Kristendomen är framträdande här, men jag ser inte våra kyrkor som Guds hus. Jag ser inte psalmsjungande som en trohetsförklaring. Jag ser det som något man kan sjunga på en skolavslutning. Jag ser dem som en form av tradition. Ungefär som att julen är en sådan och påsken, nyårsafton och midsommar. Ingen av dem mer värd än någon annan. Ingen med en djupare innebörd än någon annan. Jag antar att det är så inom de flesta religioner. Att många ser religionen som en fin tradition och inte som en livsnödvändighet och ett tvång.
Det finns ett stort antal religioner i världen idag. Så långt är jag med. Det flesta hör man inte så mycket om och kommer inte heller i kontakt med. Jehovas Vittnen t.ex. känner nog de flesta till och dessa kan ju ibland kännas hemskt påträngande. Men man kan- och får säga nej. Man kan- och får neka dem. Man kan- och får värja sig. Det är okej.
Vad är det som gör att detsamma inte gäller islam? Man kan ju säga att det har med antalet utövare att göra, men jag köper inte det. Mitt land är inte ett muslimskt land och jag antar att många som flytt från muslimska länder har gjort det av en anledning. Jag tror även att det finns en anledning att så många muslimska länder har problem med krig och konflikter. Att kvinnorna i dessa länder är de som alltid drar det kortaste strået. Frågan är hur mycket av detta tänk vi är redo att importera? Hur mycket vi är redo att stå tillbaka och kväsa det vi tror på, till förmån för dessa värderingar?
Jag frågar igen: Vart är feministerna nu? Vart tog kvinnokampen vägen?
Det slås på stora trumman gällande ramadan och andra muslimska högtider. Är det finare numera att fira ramadan än jul kan man undra? Man ska visa hänsyn med fastande arbetskamrater. Man ska förstå. I media blir vi upplysta om vad ramadan går ut på. Varför? Jo, för att vi har så många muslimer i landet blir svaret om man opponerar sig. Ja det är möjligt, men vi är fler som inte är det och sorry folks det här är vårt land och nej vi är inte muslimer. Jag skulle vilja se den tidning, i valfritt muslimskt land, som propagerar för att folk ska förstå julaftonsfirandet. Visst finns det svenskar även i dessa länder, men rätta mig om jag har fel. Dessa får anpassa sig till landet va?
Man kan ju också säga att vår kultur inte har samma värde. Men vem avgör det? Förutom vissa politiker då som tydligen anser att vår kultur är undermålig- alternativt barbarisk. Behöver inte nämna några namn.
Jag vet- eller tror mig veta- vad shari’alagar innebär och vet ni, det ska tydligen finnas en shariadomstol i Malmö. Om jag har fattat saken korrekt, så är det bl.a ungefär så här enligt sharialagarna:
- Värdet av en kvinnas liv är hälften av en mans liv. Vittnesmål från två kvinnor är värt lika mycket som vittnesmål från en man.
- Döttrar ärver hälften mot söner. En kvinna har inte rätt till skilsmässa från sin man.
- En man kan skilja sig från sin hustru närhelst han vill och utan hennes vetskap. Män tillåts att gifta sig med fyra fruar.
- Kvinnor kan inte resa, arbeta, gå i skolan, eller ens lämna huset utan sin makes tillstånd.
- En kvinna måste vara bosatt där hennes man bestämmer. Mödrar får inte vårdnaden om sina barn när mannen skilt sig.
- En änka får inte vårdnaden om sina barn efter makens död. Barnen ges till faderns släktingar, och mamman har inte ens rätt att besöka dem.
- Om mannen inte har någon släkt, tar samhällets präster vårdnaden om kvinnans barn, familjens pengar och ägodelar.
- Äktenskap mellan en muslimsk kvinna och en icke-muslimsk man är förbjudet och ogiltigt, medan en muslimsk man kan gifta sig med en icke-muslimsk kvinna.
- Om en muslimsk kvinna våldtas kan hon inte föra mannen till domstol om inte fyra vittnen kan vittna till förmån för hennes påstående, annars ska hon straffas för äktenskapsbrott. Muslimska män får aga sina hustrur för att fostra dem.
Jag är inte så säker på att jag skulle vilja ha det så. Är du?
Så här står det bl.a på Wikipedia om vad en fatwa är. Vilket naturligtvis inte betyder att det måste vara 100% sant, men man får ju ändå lägga ihop ett och ett ibland och hoppas att det blir två:
En fatwa grundades ursprungligen på ett yttrande av profeten Muhammed. En fatwa har inom den islamiska rätten samma betydelse som ett prejudikat inom till exempel svenskt rättsväsende. Dagens muslimer i Sverige kan vända sig till en mufti för att få ett utlåtande om hur de ska leva i dagens samhälle, när de muslimska idealen krockar med det dagliga livet.
Och det är just sådana här saker som gör att jag vrider sig som en mask inombords. Jag bryr mig inte om deras religiösa ideal. De ska inte göra några sådana utlåtanden. De ska inte ens fundera över något annat än vad som anses rätt eller fel i det här landet. Under det här landets lagar. Enligt det här landets kultur.
Jag tror att vad folk tar med sig i religionsväg är det som vi ska passa oss för. Religion som tar över lagar och som håller folk tillbaka är aldrig bra. Islam, såvitt jag har förstått, är en sådan religion och jag gillar inte hur den tillåts nästla sig in i våra liv. Det bådar inte gott. Det gastas högt om att vi ska bekämpa islamofobin. Hur vore det om vi började med att bekämpa svenskfientligheten?
Olsson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
