INVANDRINGSPOLITIK Charlie Levin, oberoende liberal debattör, skräder inte orden då han analyserar situationen i den svenska politiken och debatten kring den så kallade mångkulturen som vi fått höra är så väldigt berikande, något vår omvärld i en skenande fart börjat ifrågasätta starkt – i ankdammen Sverige råder dock status quo.
Levin berättar om den debatt på ämnet mångkultur som hölls på Engelsbergs herrgård på torsdagen. Initiativtagare var Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse och rubriken ”Bortom multikulti”. Under debatten bekräftades att kartan har förflyttats gällande diskussionens ramar och att man fortfarande inte kommit fram till faktiska lösningar. Invandringsdebatten har blivit ett politiskt område som alla andra, menar Levin, och konstaterar att en rad särintressen driver sina frågor på idémarknaden med förhoppningen att få igenom generella politiska frågor som inte har mycket med multukulti eller invandring att göra. Vad samtliga debattörer dock bortser ifrån är allmänintresset.
/…/ Att avskaffa välfärden och öka arbetskraftsinvandringen eller sänka ingångslöner löser inte kulturella motsättningar, ökade islamistiska strömningar eller hedersvåldet. Hedersmördade Fadimes släktingar var både välutbildade och språkkunniga. /…/
…
Den som följt integrationsdebatten kan samtidigt konstatera att det idag finns ett rad subkulturella attribut i mediebilden och kanske också ute i förorterna som inte fanns där när 70 och 80-talets vänstersympatisörer flydde från främst Chile och Iran. Det är inte en oäven tanke att just den gruppen också satt en bild som lever kvar av en flyktning för många inom den inte helt ickenostalgiska vänstern i Sverige. I den nya invandrargrupperna har dock en slags cementerad offermentalitet inte helt olik den afroamerikanska i USA där framgångsrika färgade oftast blir beskyllda av den egna gruppen för att ”acting to white” brett ur sig – Sverige har inte haft resurser att ge de nya invandrare rimliga chanser och så väl samhället som den egna grupper ställer låga om ens några förväntningar på individen.
…
/…/ Att svenska socialdemokratiska regeringar under 90 och 00-talet skulle förstått något som inte resten av världen gjort om hur en generell välfärdsmodell ska fungera med en stigande andel invandrade bidragstagare är osannolikt. /…/ När Erik Ullenhag i sitt tal i Bergslagen igår öppnade för separat undervisning mellan pojkar och flickor om någon kräver det är det en totalomvändning från den linje Sabuni och Björklund drev förre mandatperioden. Det är svårsmält att alla flickor i en skolklass ska behöva lära sig simma med bara tjejer för att en eller två av flickorna råkar ha konservativa föräldrar. Längre än så kom inte jämlikhetstanken som var tänkt att genomsyra den svenska skolan. /…/
…
Om inte svensk borgerlighet själva omprövar den normativa värdepolitiken och blir tydliga i sina krav på individen och förväntningarna på densamma som samhällsmedborgare kommer SD fortsätta att växa i takt med orimligheten i de problemen som följer. Genom att fortsätta samma tystnadens politik är det regeringen och inte SD som faktiskt tvingar fram ett flyktingstopp i Sverige. Hittills har Sverige lyckats begränsa medborgarnas åtkomst till information kring allt från invandrarkriminalitet till hedersvåldets rätta ansikten. Det fullständigt pyr ute på nätet av avslöjanden och diskussioner som snart kommer att nå massorna i sin mest vulgära och obalanserade form. Det kan bara vara med ett barns naivitet man väljer att fortsätta på inslagen linje i integrationsdebatten och konsekvenserna kommer bli allvarliga för alla som tror på den öppna rörligheten som slutmål för den liberala samhällsidén.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
