lördag 16 oktober 2010

Asylsökande män vägrar skaka hand med kvinnliga handläggare

HAVERERAD FLYKTINGPOLITIK Merit Wager får ständigt e-post från handläggare på Migrationsverket som berättar hur det är, och går till från insidan.

En kvinnlig handläggare skriver:

Jag träffar alltför ofta i mitt arbete som beslutsfattare på Migrationsverket asylsökande män som vägrar skaka hand med mig för att jag är kvinna. De vill också oftast byta handläggare av samma skäl. Hur ska dessa män överhuvudtaget kunna jobba i Sverige, om de får PUT? I Sverige kommer de att tvingas skaka hand med kvinnor och även om de öppnar eget, exempelvis en kiosk, kommer de att tvingas ta emot pengar av kvinnliga kunder, ifall de inte inför något system där pengarna lämnas i en burk och varan kastas till kunden över disken …

Jag börjar bli lite kritisk till denna handskakningsceremoni som vi anställda måste följa för att visa vår välvilja. När välviljan helt saknas hos den asuylsökande så känns det enbart förnedrande att stå där inför en man med ett välansat tolvcentimetersskägg som ryggar tillbaka när jag sträcker ut handen. Varför söker sig dessa människor till Sverige? Även om de skulle ha haft problem i det egna landet så finns det ju ett antal länder i arabvärlden dit de kan söka sig och där de kan leva på det sätt som de är vana vid att leva.

Ja, men vad ska vi göra? Vi måste ju ta emot allihop och ge dem "ett värdigt och vänlig bemötande". Även om de sedan vägrar skaka hand med oss eller driver med oss så ska vi svälja allt utan att ens höja rösten. Dessa asylsökande som till nittio procent saknar hållbara asylskäl kan vara framtida arbetskraftsinvandrare trots att de just nu saknar identitetshandlingar för de kan skaffa fram handlingar sedan. Och trots att de ägnat sig åt ekonomisk brottslighet i ett land som inte är med i EU, så kan de utan vidare starta ett nytt företag här i Sverige. Precis som terrorister kan komma hit och finna en fristad här. Heja Sverige!

Jag har relativt bra lön och om det ingår mina arbetsuppgifter att vara diskriminerad p.g.a. min religion eller p.g.a. mitt kön så får jag väl ta det på köpet och fortsätta att le och sträcka ut handen och lyssna på fantasifulla historier som helt saknar bäring. På min arbetsplats, Migrationsverket, tvingas jag acceptera detta. Men jag kan lugnt påstå att mina erfarenheter på verket har satt spår hos mig som människa. Jag har helt förlorat min oskuld, tron på att människan är god, tron att ingen ljuger om man inte står inför sin egen avrättning.

NI SKA även läsa följande pdf-fil:

Halmstrået som knäckte kamelens rygg – Akt I

Källa:

Merit Wagers blogg

PrintFriendly Share



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt