BARNKIDNAPPNING Irakiern Osama Al-Hasane, 38 år, är efterlyst i hela Norden på sannolika skäl misstänkt för grov egenmäktighet med barn efter att ha ”rövat bort” barnen Ali och Amina. Han förde bort dem när de tre besökte Junibacken under de få timmar han fick träffa dem. I botten ligger en bitter vårdnadstvist med före detta hustrun Anna (som konverterat till islam), där hon har ensam vårdnad om barnen enligt beslut i tingsrätten. Han anklagar även hennes advokat och en del andra för lögner mm. Som sagt, bitter vårdnadstvist i botten. Är det Anna eller Osama som är boven i dramat? Bedöm själva.
Polisen försöker nu spåra honom via det senaste inlägget på hans blogg. Där ställer han en del krav:
söndagen den 10:e oktober 2010
Hej till alla glada svenskar!
Tar det lugnt mina svenska vänner, jag ska inte åka någonstans, jag är lika svensk som du! Jag har haft jätte roligt med mina barn idag, det är första gången på 190 dag som barnen sover på min famn, vi har saknat varan jätte mycket, barnen kommer att fortsätta bo hus mig tills nya rättegången. Mitt syfte var bland annat, att få träffa barnen utan en bevakare, men det var inte bara därför…. Det tåg för en svensk mamma ”Anna” en timme för det slogs riks larmet över hela landet. Det tåg för mig två dager innan jag lyckadas göra en polisanmäla. Alla kända svenska kvällstidningar har hunnit skriva långa artikel om mig och mina med bilder och intervjuar,jag har skrivet mer än hundra brev till pressen, statsminister, kungen, och varje kvällstidning, ända svar jag har fått att "de kan inte hjälpa mig för de agerar inte i vårdnadstvist eller privata handlingar" det var bland annat expressen, DN, aftonbolaget. Jag har svar från ansvariga chefer sparat och kommer att läggas på min blogg, det handlade då om en svensk mamma som bortföra barnen från en deras utländskt pappa!Polisen har lagt ner anmälan efter 10 dager utan att informera mig, trots min 100 samtal som kom ingenstans ! hoppas att Maria Öberg ska få skämmas lite , vad gjorde DU när mina barn blev bortförda av deras mamma?! Social myndigheten i Huddinge kommunen vägrat träffa mig, tack vara min tjat som till slut gav mig 20 minuter tid, Nicolina Lingedal i barn enheten vägrat kalla det som har Anna gjort som bortförande ,hon sa "de är säkert har jätte kul nu, de kanske på semester "
Det var då… innan valet, innan svenska demokraterna hoppa in i parlamentet! Jag vill avslöja samhället, visa hur pappor, framförallt utländska pappor behandlas hus poliser och soc ,även hus media!hoppas att ni skäms ! ni lägga så mycket pengar på fasaden medan grunden är rutten. Barnen kommer att träffa deras mamma genom kort, jag vill verkligen inte att hon ska må som jag har mått under denna tiden, men jag måste känna att mina barn är säkra först!
Mina villkor som kommer att framföras i nästa rättegång :
1- Förundersökning som gäller mina barn hälsa, och hur deras mamma utsätta de för psykes misshandel genom att skrämma de och tvinga de att tar avstånd från deras pappa !
2- Förundersökning som gäller barnenheten i Huddinge kommunen , med Nicolina Lingedal, Annika Stigmar, Kristin T Johansson, angående deras tjänstfel , missbruka deras ansvar genom att de tagit mamman parti och haft privat kontakt med mamman genom sms , och telefon samtal efter bortförande av barnen.
3- Förundersökning som gäller advokaten Ia Sweger och hennes roll i bortförande av mina barn, falska bevisföringar i en svensk domstol!
4- Barns pengar, 200 000 tusen genast måste tillbaka i barns konto . ett konto som ska vara spärrat så mamman får inte spendera deras pengar tills barnen fyller 18 år och bestämma själv över deras pengar!
5- förundersökning som gäller Helen Engström vänsterparti aktiv , engående hennes roll på skriva en falskt ”riskbedömning” mot betalning.
Osama Al-Hasane beskriver historiken efter hans perspektiv:
Första gången jag satte min fot på svensk mark var våren 1997. Jag hade då varit på flykt i sju år från mitt hemland Irak, ett hemland där jag 1989 dömdes till döden för landsförräderi av Saddamregimen. Jag är uppvuxen i en medelklassfamilj i Babylon, Irak, tillsammans med min mamma, pappa och syskon.
Så snart jag fått mitt uppehållstillstånd i Sverige startade jag upp mitt företag som jag driver än idag. Visst har jag mött fördomar och visst har jag haft fördomar, men jag har alltid försökt att anpassa mig till det svenska samhället. Dagen då jag fick svenskt medborgarskap var en väldigt högtidlig och betydelsefull dag för mig och min familj. Jag är och kommer alltid vara oändligt tacksam för att jag har fått möjligheten att starta ett nytt liv här i Sverige. År 1999 träffade jag min blivande fru Anna. Anna kom från Piteå och hade just fått ett jobb i Stockholm som förskolelärare. Vi flyttade ihop snabbt och gifte oss 2002. År 2003 får vi vårt första barn, Amina, år 2005 får vi vårt andra barn, Ali. Jag är precis som alla andra pappor otroligt ödmjuk och stolt över att få möjligheten att bli förälder. Mina barn är mitt allt.
Två år senare, 2007, bestämmer vi oss gemensamt för att gå skilda vägar. Kärleken fanns helt enkelt inte där längre. Till en början var det en väldigt smärtfri separation, vi var båda överens om att barnen var vår absoluta prioritet. Barnen skulle oavsett vårt misslyckande äktenskap få en trygg uppväxt hos oss båda. Vi kom överens om att barnen skulle bo hos oss varannan vecka. Anna flyttar in i en lägenhet i Huddinge och jag färdigställer det hus som vi tillsammans skulle ha flyttat in i. Vi håller kontakt om saker gällande planeringen kring barnen och saker som har hänt på dagis, vår relation fungerar bra. Självklart finns det en sorg inom mig att barnen skall behöva uppleva en separation i så unga år.
Sommaren 2008 säger Amina till mig att mammas nya kille slagit henne i huvudet. Detta är början på det helvete som jag lever i idag. Som alla föräldrar reagerar jag med bestörtning. Jag kontaktar givetvis Anna men av någon anledning förnekar hon att detta har hänt. Jag blir frustrerad och ledsen och gör en polisanmälan mot Annas nya kille. Mina barn är mitt allt. Detta resulterar ett år senare i en motanmälan som går vidare till domstol där jag blir fälld för olaga hot mot Annas nya pojkvän.
Min och Annas relation är vid det här laget obefintligt, all kontakt sker genom tredjepart. Anna har gått vidare i sitt liv och jag i mitt. Vi har olika uppfattningar om när vi skall introducera nya partners för våra barn. Jag tycker att man skall vara försiktig, då de redan varit med om en separation i unga år, Anna ser inte så allvarligt på detta.Spiralen fortsätter. Anna kontaktar de sociala myndigheterna i Huddinge Kommun, hon anser att barnen bör få reda på vår konflikt, jag anser att detta är något som vuxna skapat och som därför vuxna skall stå till svars för. Jag går med på att komma på möten med socialen i Huddinge. Dessa möten ger oss ingen lösning ur min synvinkel utan jag känner mig sekundär som pappa, och speciellt som utländsk pappa. Ingen frågar mig hur jag mår, hur jag vill ha det utan allt handlar om Anna och hennes behov.
I december 2009 ansöker Anna om omförhandling av vår vårdnad om barnen. Vi skall enligt henne fortfarande ha gemensam vårdnad, men på hennes villkor. Jag gick inte med på Annas villkor, hennes advokat hotade mig med att detta var början på slutet. Min ovilja att gå hennes villkor till mötes skulle i framtiden ge Anna ensam vårdnad om barnen.
En ansökan om ensam vårdnad damp, inte långt, därefter ner i min brevlåda. Polisen återkallade på Annas begäran barnens pass, då Anna fruktade att jag skulle fly till Irak. Efter en dödsdom, sju år på flykt och tretton år i Sverige skulle jag enligt henne återvända till Irak. Idag är det Anna som sedan den 1 maj 2010 spårlöst har försvunnit med våra barn. Jag har inte träffat dem, pratat med dem eller haft möjlighet att få veta hur de mår.
Som alla föräldrar skulle göra har jag gjort en polisanmälan, letat hos gemensamma vänner och släktingar, kontaktat skola, dagis och sociala myndigheter. Detta har endast resulterat i att jag har blivit polisanmäld både av sociala myndigheten i Huddinge Kommun och Annas släktingar. En dag efter att mina barn försvann blev jag inkallad på ett sex timmar långt polisförhör där de insinuerade att jag skulle kidnappa andra barn i utbyte mot mina egna. Detta händer idag, i Sverige trots att jag är svensk medborgare.
Idag den 1 juni 2010 får jag veta, när jag återigen ringer till polisen, att utredningen om mina försvunna barn är nedlagd sedan tre veckor tillbaka. De sociala myndigheterna säger "att barnen och Anna kanske åkt på semester och har det jätteroligt". Anna har sagt upp sig från jobbet, sagt upp sin lägenhet och hämtat barnen på skolan och dagis för att sedan försvinna. Ingen tar detta på allvar, ingen.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
