POLITIK Den senaste veckorna har tidningen Expressen släppt lös sin skarpaste hjärnor i kampen för att beskriva världsbilden efter valet och Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen. Ena dagen har Ann-Charlotte Marteus framfört sina oresonliga resonemang för att en tid senare följas av Anna Dahlbergs sega verklighetsuppfattning samt även Isobel Hadley-Kamptz trötta tankar. Analysen efter valet av Sverigedemokraternas framgång och väljarkår har präglats av hemvävda teorier från Expressens ledarskribenter men Expressens kultursidor vill givetvis inte vara sämre. Söndagen den tionde oktober släppte man lös sitt hemliga vapen, Dilsa Demirbag-Sten och hennes beskrivning av Sverige efter valet 2010 i artikeln Hemlängtan. Expressens superfyra är nu komplett eller är det de fyras gäng?
Dilsa Demirbag-Sten får i söndagens Expressen obehindrat dominera kultursidorna. Trots det stora utrymmet går hon på tomgång då hela två tredjedelar av artikeln ägnas åt att banka in i läsaren att den ekonomiska krisen är orsaken till allt ont. Till sin hjälp drar Demirbag-Sten paralleller till den kris som blommade ut när fastighetsbubblan sprack för drygt 20 år sen. Det var ungefär då som Nya Demokrati kom in i Riksdagen. Enligt henne är läget likartat nu då världen och Sverige genomgått den största ekonomiska nedgången sen depressionen. Alltså, ekonomisk kris gjorde att delar av väljarkåren röstade på Sverigedemokraterna.
Det tycks helt gå henne näsan förbi att Sverige har den extremaste invandringspolitiken i hela Europa samt att kostnaderna för integration och anhörig-invandring skenar och påverkar hela övriga samhället. Nederländerna redovisade häromsistens att kostnaderna för för migrationen var 7,2 miljarder euro per år d.v.s. över 60 miljarder kronor per år. Sverige har större migration än Nederländerna. Summan 60 miljarder är ett halvt JAS-projekt, alltså vartannat år spenderar Sverige minst ett helt JAS-projekt(ung. 120 miljarder) på det migrations- och integrations-politiska området. Sveriges största industriprojekt genom tiderna, IG JAS, är med råge utklassad av det migrations-industriella komplexet. Det är inte de stora kriserna som bråkar utan den ständiga årliga åderlåtningen av det svenska välfärdssamhället genom misshushållning av nationens resurser.
En annan orsak till framgången för Sverigedemokraterna är som vanligt rädsla och ilska. Dessa argument dunkas oförtrutet med dement cynism in i pannbenet på läsarna av Expressen och så även av Demirbag-Sten. Enligt henne har partiet en central agenda av att skylla allt på nysvenskarna. Demirbag-Sten och andra skribenter på Expressen gör det som vanligt enkelt för sig då man blundar in absurdum för att Sverigedemokraterna är kritiker av den förda invandringspolitiken.
Sen kommer standardharangen att i ekonomiska kristider krisar underklassen, det är enklare om väljare kan etiketteras som mindre utbildade och sålunda mindre vetande. Det är bekvämare för Demirbag-Sten att se Sverigedemokraternas väljare mer som lågavlönade odågor i nån smutsig och bullrig fabrik än som allmänbildade, samhällstillvända, engagerade och med utbildning. Dock, den rädsla, ilska och otrygghet som skapas av kriminalitet ignoreras med en dåres envishet. Demirbag-Stens tystnad om den exploderande kriminaliteten avseende vålds- och egendomsbrott i Sverige de senaste 10 åren är talande.
Det är uppenbart att Expressen anser att Demirbag-Sten är nån form av crème de la crème bland skribenter på Expressen. Detta kan bero på att hon kom till Sverige från kurdiska områden i Turkiet på 70-talet. Naturligtvis missar hon inte chansen att påpeka detta för läsaren, och då också sin tacksamhet för att komma till ett land med en funktionell demokrati. Det hela blir en tragikomisk påminnelse om den idé som uttrycktes med utgåvan av boken Robinson Crusoe. I den figurerar den ädla och noble vilden, en oförstörd människa som står närmare naturen än den dekadenta europeén i form av herr Crusoe själv. Expressen tror sig ha hittat en modern efterföljare till Crusoes Fredag när de plockar fram denna glada, nobla och tacksamma ”vilde ” i form av nysvenskan Demirbag-Sten.
Hela alstret som denna kulturskribent har producerat skulle kunna vara oförargligt om det inte vore för två saker. För det första publiceras hennes artikel i en av de två största kvällstidningarna i Sverige. För det andra smyger det in sig ett horribelt resonemang i slutklämmen av artikeln.
”Att lämna rum för andra berättelser än de vanliga och bekväma är inte samma sak som att acceptera dem som politisk norm.”
Det låter trevligt det hon säger, men i sammanhanget blir budskapet från Demirbag-Sten mycket långtgående. Det hon avser handlar inte om debattartiklar eller angelägna insändare från bekymrade medborgare till nån tidnings debattsida. Hela hennes artikel handlar om ett parti med säte i Sveriges parlament, Sverigedemokraterna. Alla partier i Sveriges Riksdag, ja i alla demokratiska parlament, kämpar om inflytande och att deras åsikter/idéer ska påverka normbildningen, annars finns ingen poäng med att bilda och driva partier. Svenska folket har valt i demokratiska val ett antal demokratiska partier som ska kämpa/kompromissa om utvecklingen i samhället, men det duger tydligen inte åt vissa på Expressens kulturavdelning. Detta är PK-sjukan i dess renaste form, absolut PK-ism.
Pièce de résistance är inte den smygdiktatoriska behandlingen av partiväsendet i Sverige utan en mer verklighetsnära sak. Demirbag-Sten har lyckats med något som ingen annan har lyckats med, hon har i artikeln Hemlängtan definierat vad svenskhet är:
”…i den demokrati som garanteras av den svenska grundlagen och som definierar svenskhet för mig: lika behandling oavsett föräldrarnas bakgrund, hudfärg,
religiös hemvist, kön eller politiska ståndpunkter.”
Demirbag-Sten har gjort en revolutionär definition när svenskhet är detsamma som demokrati. Hennes resonemang innebär att i demokratins Tyskland är svenskheten utbredd, för att inte tala om i Frankrike och England. Ja, stora delar av Europa och hela Nord-Amerika är kärnområden för svenskheten. Naturligtvis, är det symptomatiskt att kulturskribenten inte värdesätter svenska språket, svensk litteratur, svenska seder och bruk, ja överhuvudtaget svensk och nordeuropeisk kultur i ett europeiskt perspektiv. Detta är inget nytt då personen tidigare uttalat sig i Expressen om att det viktigaste i Sverige är dess demokrati, inte dess befolkningssammansättning. Demirbag-Sten mörkar frenetiskt det som Mark Steyn klart och tydligt framför i sin artikel It´s the Demography stupid:
”Som den berömda Arnold Toynbee uttrycker det, ”Civilisationer dör av självmord, inte mord”, vilket kan ses över hela västvärlden just nu. Den progressiva
agendan – övergenerösa välfärdssystem, aborter, agnosticism, multikultur som kollektivt är en verklig självmordsbomb.
…
Mycket av det som vi kallar den västliga världen kommer inte att överleva detta århundrade och mycket av denna kommer att försvinna redan under vår livstid inkluderande många om inte alla europeiska länder.
…
I slutet av detta århundrade kommer den europeiska kontinenten att vara som efter ett neutronbombskrig, alla grandiosa byggnader kommer fortfarande att stå upp, men folket som byggde dem kommer att vara borta.”
I mycket är Demirbag-Stens Hemlängtan en snarlik blåkopia av den brittiske vänsterförfattaren Kenan Maliks artikel Så som beställt, som också publicerats på Expressens Kultursidor. Expressen har som del i sin mediaoffensiv bestämt sig för att upprepa de viktiga sanningarna. För varje gång blir soppan bara sämre och sämre, Expressen tycks tro att de kokar soppa på SD-kryptonit men det är bara en rostig gammal spik. Det verkar som om många av Expressens ledar- och kulturskribenter lever i en senildement exil uppe i mediaskrapan i Stockholm. Det kanske förklarar deras ”von-oben-syn” på Sverige, svenska samhället och Europa, ja europeisk civilisation överhuvudtaget.
Mark Steyn on-line
It’s the Demography, stupid
Invandringens kostnader redovisade i Nederländerna
Hemlängtan
Trams
Härdsmälta
Churchill om hotet från Islam
Så som beställt
Demokraturens ångvält.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
