Är det bara jag, eller...: Spädbarnsmord: Mamman dömd och utvisad

SPÄDBARNSMORD Mamman slog babyns huvud mot en garderobsdörr och tryckte det därefter mot dörren. När barnet tystnade lade hon ner det i sängen. Sedan satte sig mamman vid datorn där hon enligt egna uppgifter satt i ungefär 30 minuter.

Den lilla flickan, född i augusti 2010, och mamman (från Palestina, beslöjad muslim) inkom sedan till USÖ, Universitetssjukhuset i Örebro, i ambulans samma kväll den 9/11. Flickan var då hon kom till sjukhuset slapp och till synes livlös men med hjärtverksamhet. Vid ankomsten fanns inga synliga skador men flera undersökningar gjordes, bland annat en EEG-undersökning. Den visade mycket svag hjärnaktivitet och en senare röntgen gav besked om skallfrakturer och hjärnblödning. Flickans tillstånd försämrades och avled inom ett dygn efter ankomsten till sjukhuset.

Mamman anhölls, efter åklagarbeslut, i sin frånvaro. Polisen sökte efter henne och hon greps några timmar senare. Mamman häktades och i förhören gav hon fem olika versioner om hur det gick till när dottern dog. Till en början sa mamman att hon tappat flickan när hon skulle bada henne och att dödsfallet var en olyckshändelse. Mamman medgav grov misshandel och vållande till annans död. Intialt var mamman dock misstänkt för dråp men det ändrades sedan till åtal för mord.

Redan i oktober 2010 fanns det misstanke om att flickan blev misshandlad. Hon hade blåmärken på sin kropp samt att hon inte gick upp i vikt som hon skulle. Barn- och ungdomskliniken på sjukhuset i Örebro gjorde en omfattande utredning, men kom fram till att det inte fanns något som tydde på misshandel. Efter flickans död Lex Maria-anmälde USÖ den egna hanteringen till Socialstyrelsen. Det är inte klart när Socialstyrelsens utredning blir färdig.

Palestinas generalkonsul

Inför rättegången fick mamman hjälp av Palestinas generalkonsul Karam Farraj i Sverige.

– Oavsett om hon är skyldig eller inte ska vi försöka hjälpa henne med vad hon behöver, sa Karam Farraj.

Vidare sa han:

– Jag vill förhöra mig om mamman är nöjd med sin advokat. Skulle så inte vara fallet ska jag försöka hjälpa henne att byta.

Han understrykte att han skulle att göra sitt bästa för mamman samt att han inte tog ställning i skuldfrågan och att han respekterar svensk lag.

Rättegången

Under tingsförhandlingen ansåg kammaråklagare Karin Lindell att mamman visat synnerlig hänsynslöshet och åberopade bland annat ett vittnesförhör med en specialist i psykiatri som enligt åklagaren styrkte att det inte fanns några förmildrande omständigheter. Enligt åklagaren är det mamman som orsakat skadorna och avsåg visa att mamman hade uppsåt att beröva livet på sin dotter. Det skedde med våld som utövats med stor kraft.

Efter den tre dagar långa rättegången i mars ansåg tingsrätten att det fanns övertygande bevisning om att mamman orsakat barnets död. Man lät även henne genomgå en rättspsykiatrisk utredning. Den visade att hon lider av en allvarlig psykisk störning och att hon även gjorde det när flickan dödades. Rättsmedicinalverkets slutsats blev att kvinnan är i behov av vård.

Under rättegången sa mamman att det aldrig var meningen att flickan skulle dö.

-Jag svär vid gud (Allah) att jag inte menade det, förklarade hon.

Örebro tingsrätt dömde

Rawan Mohammed Khader Qabaha, född 1985 (medborgare i statslös; Palestina), för mord till sluten rättspsykiatrisk vård. Efter att vården avslutats ska hon utvisas ur landet. Hon förbjuds att återvända till Sverige före 5 maj 2021. Rawan var tvungen att ha tolk på arabiska.

Utvisningen

Den brottslighet som Rawan Qabaha befunnits skyldig till är i sig av sådant slag att den normalt bör föranleda beslut om utvisning, om inte speciella omständigheter talar däremot. Rawan Qabaha har anfört att hon i sitt hemland löper risk att dödas om hon återvänder dit, dels på grund av en händelse tidigare i livet, dels på grund av det nu inträffade.

Av yttrande från Migrationsverket framgår att hinder mot att genomföra ett eventuellt utvisningsbeslut jämlikt 12 kap. 1- 3 §§ utlänningslagen inte föreligger. Det har inte av utredningen i målet i övrigt framkommit att sådant hinder föreligger.

När domstolen överväger om utvisning ska ske ska den enligt 8 kap. 11 § 1 st utlänningslagen ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Beträffande Rawan Qabahas anknytning till det svenska samhället kan följande konstateras. Hon har bott i Sverige sedan år 2008 men talar endast knapphändig svenska. Hon har aldrig kommit in på den svenska arbetsmarknaden. Hon är gift med maken till sina barn, men har uppgett att de ska skiljas eftersom maken inte längre vill vara gift med henne. Sedan flickan avlidit har hon ett barn till, sonen, som är två år. Före gärningen levde familjen tillsammans, vilket innebär att hon levt tillsammans med sonen under de första 1,5 åren av hans liv. Han har nu varit skild från sin mor under ett halvårs tid då Rawan Qabaha varit häktad i målet.

Principen i FN:s barnkonvention om barnets bästa ska gälla när utlänningslagen tillämpas i fall som rör barn. Detta innebär emellertid inte att barnets bästa alltid kan vara utslagsgivande när andra intressen kolliderar med barnets intressen, men barnets bästa ska alltid beaktas, utredas och redovisas (jfr prop. 2003/04:s. 8). Det är inte helt tydligt vad som kan anses vara sonens bästa eftersom han också har drabbats av det brott som hans mor begått eftersom hon har dödat hans syster.

Tingsrätten anser emellertid att sonen, liksom barn i allmänhet, får anses ha ett behov av en efter förutsättningarna väl fungerande relation till sin mor. Med hänsyn till utgången i målet kan antas att sonen kommer att växa upp tillsammans med sin far utan en vardagskontakt med sin mor. Annat kan emellertid inte antas än att en utvisning av Rawan Qabaha och ett förbud för henne att återvända till Sverige skulle försämra kontakten mellan henne och sonen. Hänsynen till sonens bästa får därför anses tala mot ett beslut om utvisning.

Mot barnets intresse ska ställas den brottslighet som Rawan Qabaha nu döms för och att det finns ett starkt samhällsintresse av att hon förhindras att begå brott i Sverige. Vid en samlad bedömning och särskilt med beaktande av att det brott hon begått även drabbat sonen finner tingsrätten att Rawan Qabahas förhållanden och anknytning till Sverige inte uppväger brottets allvarliga karaktär. Inte heller sonens behov av en kontakt med sin mor, såsom den beskrivits ovan, har sådan tyngd att den av det skälet ska förhindra en utvisning. Åklagarens utvisningsyrkande ska sålunda bifallas.

Med hänsyn till att det brott som Rawan Qabaha begått är synnerligen grovt bör utvisningen normalt förenas med ett tidsobegränsat förbud att återvända till riket. Med hänsyn till Rawan Qabahas personliga förhållanden anser dock tingsrätten att förbudet att återvända till Sverige bör begränsas till att gälla under tio år.