ASSANGE-CIRKUSEN Den väldigt ojämna Britta Svensson, som bland annat står för 2010 års kanske mest avskyvärda alster i samband med 78-åriga Ingers död på en parkeringsplats i Landskrona, har levererat igen. Nu drar hon paralleller mellan vad som i största sannolikhet är så kallade globalister som härjar på nätet för att hämnas arresteringen av Julian Assange och “nätterrorister” som anser att sexualbrottslagen är alltför slapp i fall då utländska män våldför sig på svenska kvinnor.
Namnet Britta Svensson har sedermera blivit synonymt med just den slags journalist, och människa för den delen, som tagit hyckleriet till en ny nivå. Själva anser de sig vara godhetens apostlar och är väldigt duktiga på att tala om för andra hur de ska tycka och tänka. Dock är det alltid någon annan som ska betala och drabbas av de stora samhällsomvandlingar de vill implementera, och till stor grad lyckats få till stånd.
Svensson gjorde sig skyldig till ett faux pax av
synnerligen stora mått då hon i våras beskrev misshandeln av 78-åriga Inger på en parkeringsplats i Landskrona, som hon senare avled av, som “ett möte mellan människor“, en beskrivning som blivit klassisk. Denna följdes av en om möjligt ännu värre snyfthistoria då Ahmad Akileh, gärningsmannen, inte fick hålla i sitt nyfödda barn efter häktningsförhandlingarna.
Nu är hon alltså framme igen och presenterar sina egna tolkningar av en värld hon alltför uppenbart inte riktigt förstår sig på och kan se nyanserna i. Nu är det “kvinnohatet” som spökar.
Svensson inleder med att konstatera att advokat Claes Borgström inte längre har en fungerande hemsida och står under polisskydd samt att han är utsatt för en “organiserad hatkampanj” som vill hindra hans arbete. Den enda orsaken, konkluderar Svensson, är att han företräder två kvinnor som anklagar en man för sexbrott.
Det tycks vara det värsta en kvinna kan göra. Särskilt om mannen är känd och framstående. Då drar mekanismer i gång som är likadana som på skolgården i Bjästa.
Kvinnan smutsats ner och förföljs med ett hat som både förvånar och skrämmer. Mannen omhuldas. Brottet urskuldas eller förminskas.
Det står klart att Svensson omöjligt kan ha insyn i vad som verkligen skett bakom kulisserna. Skulle hon mot förmodan ha det borde nästa logiska följdfråga vara: Vilken planet lever Svensson på?
Att två svenska kvinnor som påstår sig vara feminister av den allra mest rabiata typen båda nappar på erbjudandet att få sig en omgång i hölasset med en kändis – kallat groupies i vardagstal – och sedan polisanmäler honom för att de blir svartsjuka då det framkommer att han “dejtat” dem båda samtidigt, och därmed dra igång en cirkus utan dess like, kan inte beskrivas som något annat än idiotiskt. Vad som sägs vara sexuellt övergrepp i någon form är efterhandskonstruktioner och inget som ansågs vara ett problem vid tillfället. En ren hämndaktion med andra ord, och därmed även ett urholkande av tilltron till andra, riktiga offer för sexuella övergrepp.
Sällan har väl den svenska feminismens minst sagt tvivelaktiga metoder blottlagts så öppet. Den här gången dessutom inför hela världen som sorgligt nog åter igen får skäl till att fråga sig vad som egentligen pågår i landet i norr.
Svensson fortsätter:
Varför bryr sig så många manliga nätterrorister om att förstöra Claes Borgströms verksamhet?
Slå ut det svenska åklagarväsendets hemsida? De kan knappast veta något om vad som hände i de slutna rum där två kvinnor hävdar att Assange har förgripit sig på dem.
Det kanske just är just det de gör, och ser den svenska rättvisan för vad den verkligen är – en travesti. En utomordentligt genomgående beskrivning av vad som verkligen hänt finns på Samtycke.nu.
Men det finns inget känt parti som tycker den svenska sexualbrottslagen är för hård.
Tvärtom brukar samma typ av nätterrorister som nu stödjer Assange hävda att den är för slapp när “utländska män” begår övergrepp på svenska kvinnor. Det finns alltså ingen logik. Bara en väldig kraft att förstöra.
Denna parallell är fullständigt obegriplig för den någorlunda insatte, vilket Svensson här agerar total motsats till.
Antagligen är dessa “nätterrorister”, som påpekar medias hyckleri när det gäller publicering av bild och namn utländska kontra svenska män, inte speciellt intresserade över huvud taget av varken Julian Assange eller cirkusen kring honom. Möjligtvis att man får sin bild av en korrumperad mediakår som åter igen visar prov på sin omdömeslöshet bekräftad, eller att man helt enkelt blir upprörd över kvinnornas förkastliga beteende och grunden till det hela – Assanges totala brist på respekt för nationella hemligheter som i fel händer kan orsaka mycket lidande.
Sammanfattningsvis: SD-anhängare och mångkultursmotståndare och så kallade globalister har föga gemensamt.
Kvinnorna som anmält honom för brott blir brickor som ska offras i det spelet.
Det är skamlöst, det är skändligt.
Vad som är skamligt är de två kvinnornas handlande, i samverkan med svenskt rättsväsende – ingenting annat.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
