Bilden har ingen koppling till aktuell skola
DEBATTEN OM JULSPEL I går skrev PI om Byttorpsskolan i Borås där rektorn i sin undfallenhet gentemot islam vill låta barnen spela upp sitt julspel i matsalen istället för traditionella kyrkan som spelplats. Man kan också läsa sig till mellan raderna att rektorn inte är vidare förtjust i att behöva anpassa sig till det nya Sverige. Bland annat frågade hon sig retoriskt hur länge till vi får sjunga Nu tändas tusen juleljus innan den också får stryka med – allt för att blidka muslimerna. Men idag får hon oväntat medhåll av Katarina Larsson, politisk redaktör på Borås Tidning, som kritiserar alla räddhågsna som böjer sig allt mer för islamiseringen, dock nämner hon inte islam en enda gång – något som bara kan beskrivas som politiskt inkorrekt i sann politiskt korrekt anda.
Larsson, som även passar på att ge DO och Katri Linna en välriktad julkänga:
Det var barnvisekompositören och läraren Emmy Köhler (1858–1925), som skrev text och musik till denna ofta sjungna julsång. Ännu så länge ofta sjungna, är väl bäst att tillägga. Ty nu stundar andra tider. Rektorn för Byttorpsskolan frågade sig i gårdagens Borås Tidning: ”Får vi sjunga Nu tändas tusen juleljus?”
Det handlar om julavslutningen. Och det handlar om en rektor som är så snärjd av nya pålagor att detta är frågan som upptar hennes tid.
Ingen skugga må falla på henne. Att vilja göra rätt och följa föreskrifter är inget man kan lasta en rektor för. Men man blir betänksam av minst två skäl. För det första att en rektor ska behöva bli så till den milda grad ängslig i en fråga som hon borde ha mandat att avgöra.
För det andra att frågan om julavslutningars plats och innehåll är på väg att spåra ur. I något slags missriktad välvilja ska det låtsas som om Sverige är ett land utan traditioner och kulturarv.
För att börja med det sista. Lika säkert som julstressen innehåller nu varje december sin diskussion om julavslutningar. Många skolor har avslutning i kyrkan. Kyrkans julbudskap är en del av vårt kulturarv därför hör det till att lära om det och en stund i kyrkan har blivit det sätt på vilket många väljer att avsluta terminen.
Det måste inte vara det, olika skolor har olika traditioner, men det kan vara det. Kyrkorummet har andra förutsättningar att ge en känsla av högtidlighet och samling än en skolmatsal. Och oavsett var man är; att ha varit med och sjungit de traditionella psalmerna handlar om allmänbildning, inte religiös fostran. Eller ska vi låtsas att det är på grund av Kalle Anka vi firar jul i Sverige?
Diskrimineringsombudsmannen vill inte ha avslutningar i kyrkan. DO är den myndighet om vilken Dagens Nyheter nyligen berättade att där ges inte julklappar till de anställda. De får ”vinterpresent” och istället för julfest har man ”decemberfest” så att ingen ska känna sig diskriminerad. Med risk för att låta raljant, vilket egentligen inte passar sig i sammanhanget, men när ska DO uppmana till bojkott av ordet ”julavslutning”?
Det är en grundbult i varje öppet samhället att man ska ha respekt för människors olika tro. Skolan ska fostra till tolerans och generositet. Undervisningen ska vara icke-konfessionell.
Men det är inte samma sak som denna tilltagande räddhågsenhet. Dessutom, när det är avslutningar i kyrkan vet prästerna vilka som sitter i bänkarna och förstår, i de allra flesta fall, att anpassa sig därefter. Det handlar inte om religiösa väckelsemöten, utan om att ge inblick i kristen jultradition med den högtidligare och mer ceremoniella inramning kyrkan erbjuder
Med lyhördhet och förnuft löser man det mesta. Men ingen tjänar på den undfallenhet och närmast absurda rädsla som börjat gro kring de här frågorna. Och självklart ska man våga sjunga Nu tändas tusen juleljus.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
