LÄSARBIDRAG Det vi sett hända i andra länder, har nu hänt här. Media är den enda källa som gör det känt, vad som händer och rubriker som “Svensk sprängde sig själv” eller “Svensk gripen för terrorbrott”, har beskrivit hur svenska medborgare med annat ursprung åkt iväg och genomfört terrorbrott i islams namn. Den integrationspolitik vi haft, har noggrant segregerat infödda och de nyinkomna, där vi som bott här hela livet, aldrig fått en ärlig chans att lära känna de nya svenskarna. Förorter har skapats som egna stater, där missnöje gror och media ofta rapporterar om våldsamma yttringar. Då blir frågan: Hur ska vi kunna veta vad som är sant och inte, då vi inte lär känna varandra och media ger så svarta bilder?
Det ställs stora krav på svenskar idag. Då jag arbetar mitt bland människor, vet jag att tolerans är en svensk kvalitet, formad av Jante. Vi är tränade i begreppet “lagom” och denna träning ger en lång toleranstid. Jag vågar påstå att svensken rent av är hämmad och oerhört rädd för att få en negativ stämpel på sig, vilket gör att politiker kunnat göra lite hur som helst och det krävts mycket innan någon opponerar sig.
Genomgående har svenskarna fått ett krav på sig att acceptera dåliga beslut och dessutom vara tankeläsare och utan bevis ändå förstå. Om vi inte förstår ändå, så får vi kritik och försöker vi fråga eller ifrågasätta, blir vi automatiskt främlingsfientliga eller rasister. Det får räcka nu! Jag vet att vi är toleranta och har ett stort hjärta. Jag har många vänner med olika ursprung och vi har byggt vänskap på respekt och nyfikenhet. Jag sitter ofta på caféer som ägs av invandrade entreprenörer och hör trevliga samtal mellan kunder och ägare. Min uppfattning är att vi alla i grunden vill väl, MEN förutsättningarna är rätt usla.
De förutsättningar vi får är att politiken ordnat att de som kommer skyfflas in i förorter, istället för en integration rakt in i samhället. Det blir automatiskt “vi och dom”, då man trott man hjälper genom att låta alla välja var de ska bo. I det mänskliga psyket är det skrämmande med förändringar, vilket gör att vi söker det som känns mest tryggt och igenkänt. Alltså ges och fås segregerade bosituationer och usla förutsättningar till kontakt. Istället blir media den kanal som ska ge oss information och vad är det som säljer? Jag minns inte när jag fick läsa en solskenshistoria från förorten senast. Den bild jag får av media, är hur det brinner, våldet eskalerar, terrorister som har hemliga celler i en källare i Rosengård etc etc.
Nu när en självmordsbombare gör premiär på svensk mark, hörs genast oron för mer rasism, mer fördomar och annat. Är det inte dags att ta detta från ett annat håll nu? Jag och vi är inte dumma. Vi alla förstår att det i alla grupper av människor finns galningar. Nackdelen är att när dessa gör sig hörda i en tro att de ska skada andra, så skadar de egentligen den grupp de vill skydda. Islam står i fokus och mycket negativt rapporteras i media. Det är debatter och niqab och bomber, hedersvåld och enkom negativa företeelser. Trots detta, ska vi alla ändå förstå att allt är gott och tror vi något annat, är det fel på oss!
Hur ska vi veta? Hur kan media serva enbart svarta historier och ändå ställa kravet att vi ska ta emot dessa och se ljuset? Nej, nu önskar jag att vi alla ställer krav på media att ge oss det de vill vi ska se. Alla parter behöver gå ut, lära känna varandra, se bakom kultur och religion. Vi behöver arbeta för att se var vi är så lika; i längtan efter trygghet, fred och empati. Integrationspolitiken behöver ändras radikalt. Kunskap och erfarenhet är vägar till detta. Ingen tjänar på att gömma undan och tro att det hjälper. När det blir dolt, växer också det negativa och måste så småningom komma ut. Vi vet nu hur det kommer ut; i våld, fundamentalism och galenskap.
Jag accepterar alla människor och är alltid nyfiken på att lära känna olikheter. Men i detta finns inte någon lust eller nyfikenhet av galenskap och negativa yttringar. Varje grupp har ansvar för att städa i sina egna led och när nazister härjar, så ska samhället sätta gränser. Likväl vill jag nu se islamska föreningar samverka i att visa att de strävar efter fred och empati. Vi behöver alla se våra rättigheter och skyldigheter och öppna dörrar till samverkan mot all form av våld och fundamentalism. Jag vill att min dotter ska kunna gå tryggt på gatorna, utan att behöva undra när nästa bomb smäller.
Lennart Matikainen
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
