USA I en debattartikel i SvD skriver Rahma Dirie, fritidspolitiker med en plats i kommunfullmäktige i Stockholm för Moderaterna, om hur bra det gått för somalierna i Minnesota kontra Sverige. Frågan är dock om Dirie omedvetet förmedlar en falsk bild eller helt enkelt ljuger för att rättfärdiga sitt beklagande över det svenska samhället och ytterligare hävda en offerroll som blivit synonym med de senaste årens invandrare, framför allt från muslimska länder.
I Sverige råder kalabalik på grund av 50 000 somaliska flyktingar i hela landet. Somalierna är i dag den största gruppen asylsökande i Sverige och samtidigt den grupp som har lägst sysselsättning. Somalierna är en folkgrupp vars land ligger i ruiner och saknar fungerande statsapparat och utbildningssystem sedan inbördeskriget bröt ut 1991. Det är förståeligt att de har relativt låg utbildningsnivå och därmed svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Vad som förbryllar är hur samma folkgrupp med samma kunskaper och bakgrund kan ha framgång i USA men inte i Sverige.
Under en resa till Minneapolis, den största staden i delstaten Minnesota med en stor andel svenskättlingar, för en månad sen för att studera fenomenet – som Dirie försöker hävda existerar – säger hon sig genast lagt märke till hur mycket mer vänligare och positivt inställda amerikaner i gemen är till invandrare.
Hon påstår också att en somalier i Sverige inte kan driva ett företag och försörja sig på det då de nödvändiga utgifterna och skatterna är alltför höga. Dessutom “flyr” somalier Sverige på grund av arbetslöshet och fattigdom och de som stannar kvar blir marginaliserade, stigmatiserade och isolerade.
Syftet med resan var alltså att studera det somaliskamerikanska samhället. Det var en speciell upplevelse för mig som somalisksvensk eftersom jag fick möjlighet att jämföra livsvillkoren för somalier i USA och Sverige. Jag blev imponerad av den aktivitet och företagsamhet som råder bland somalier i Minneapolis. Människorna var kreativa och ambitiösa. Amerikaner såg dem som en tillgång och inte som ett problem. De betraktade USA som sitt hemland och sig själva som amerikaner. Här upplevde jag den största skillnaden.
[...]
Nyanlända somalier känner redan från början hur kyligt det är att vara invandrare och avvikande i Sverige. De får ångest och depression när de upptäcker Sveriges höga trösklar, rigida arbetsmarknad, besvärliga språk, byråkratiska administration och reserverade människor. De flesta flyttar vidare till England eller USA eller bor kvar med hopp om att flytta en vacker dag. Min egen pappa var tvungen att lämna Sverige efter tio hopplösa och arbetslösa år. Han kom till Sverige med drömmar och visioner. I ett givmilt Sverige fick han nöja sig med tak över huvudet och mat på bordet. Han flyttade vidare till Norge och fick efter tre månader anställning inom hotell- och restaurangbranschen. Han förstod knappt norska utan uttryckte sig på engelska vid behov. Det var inget hinder på den norska arbetsmarknaden.
Dirie säger sig ha mött många framgångsrika somalier, verksamma i köpcenter, ägare av restauranger och nästan alla hade en hög utbildning bakom sig eller studerande på universitet. De äldre slöjbeklädda somaliska damerna med åtta barn hade fullt upp även dom, tack vare att “de bedömdes för kompetens och inte för plagget de bar” och “i Sverige vågar man inte möta människan bakom slöjan och svenskar tillskriver slöjan egenskaper som den inte nödvändigtvis har”.
Det bästa med Minnesota var koncentrationen av somalier och svenskar. Den förenade mina båda världar. Det var fascinerande att träffa svenskamerikaner och höra deras historier om utvandringen och livet i USA. De var otroligt vänliga, förstående och intresserade av att höra min erfarenhet som immigrant i Sverige. Det var intressant att se hur måna de var om sina svenska traditioner och hur stolta de var över sitt kulturarv jämfört med svenskar i Sverige. Samtidigt betraktade de sig själva som amerikaner.
Att ens jämföra svenskarna som utvandrare till USA med somalier som kommer till väst är egentligen allena ett tecken på en inte helt nykter världsbild. Svenskarna, som kom från en liknande kultur och var uppskattad arbetskraft, deltog knappast i några upplopp och krävde särlagstiftning – eller var inblandad i den sorts verksamhet som många somalier är i Minnesota, något som Dirie antingen är totalt omedveten om eller helt enkelt valt att utelämna i sin rosenskimrande bild. Något vi återkommer till längre ner.
Det är naturligt att människor håller fast vid sitt vid sitt ursprung när de befinner sig långt från sitt hemland. Traditioner som tas för givna i hemlandet får större betydelse i det nya landet. Det första svenskarna gjorde när de kom till Minnesota var att bygga en kyrka. Vi besökte kyrkan och fick berättat för oss att kvinnor och män skulle sitta åtskilda, vilket påminde mig om de muslimska traditionerna. Vi besökte andra institutioner där vi fick se hur svenska immigranter levde förr i tiden. Jag kunde inte undgå att lägga märke till att kvinnorna bar långa kjolar och täckte håret. Kläderna såg ut som tagna ur en somalisk kvinnas garderob! Jag insåg människor har större likheter än de vill medge.
Åter igen – att ens jämföra det gamla svenska bondesamhället med islams tokerier är att jämföra äpplen och päron. Och även om man kan tycka sig se likheter är det något som förekom för väldigt länge sen. Sedan dess har somliga delar av världen utvecklats medan andra gått bakåt – eller i bästa fall stannat kvar på status quo.
Det jag kom till insikt om i Minnesota och i mötet med svenskättlingarna där var betydelsen av min egen kultur. Jag uppskattar och ser på den med annorlunda ögon idag. Visst finns det negativa inslag i varje kultur men det finns mycket att vara tacksam och stolt över. Kort sagt: Jag blev av svenskättlingar i Amerika uppmanad att ta vara på mitt kulturarv och bevara min historia för att kunna föra den vidare till kommande generationer!
Hur Dirie kommer till slutsatsen att hon ska “våga vägra integreras” genom att tala med svenskättade amerikaner, som på sin höjd har en dalahäst i fönstret och köper lite svensk choklad vid helgbesöket på Ikea, kan man verkligen fråga sig.
Bilden av somalierna i Minnesota som Dirie målar upp är inte helt sanningsenlig. Medan det visserligen alldeles säkerligen kan finnas framgångshistorier även där talar nyhetsrapporteringarna från staden ett annat språk.
Så sent som i slutet av november rapporterar Star Tribune om islamister som försöker värva somaliska ungdomar. 20 unga somaliska män har rekryterats till den ökända terroristgruppen Al-Shabab. På en blogg målas en väldigt dyster bild över somaliernas intåg i Minnesota upp under rubriken Minnesota’s Somali Madness. Fox News rapporterar om ökningen av somaliska gäng. Tidigare i år avslöjades en prostitutionshärva med somaliska gäng inblandade.
Det finns en mindre uppsjö av exempel på hur illa det är ställt i Minnesota. Googlar man på “somalis minnesota”, vilket Dirie borde göra, talar resultaten för sig själva.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
