SVAMMEL Anna Ardin, en av två kvinnor som bjöd Julian Assange på svenskt smörgåsbord med bitter eftersmak, har författat tre artiklar på helagotland.se där hon beskriver hur det politiska motståndet mot Sverigedemokraterna bäst ska formas; ”I tre artiklar skriver Anna Ardin om hur vi kan behålla den öppna, demokratiska gotländska andan och inte stärka SD eller deras främlingsfientliga agenda.”
De riktigt stora politiska vinnarna sedan riksdagsvalet är Sverigedemokraterna (SD). De har fått igenom långt mycket mer politik än de få procenten de faktiskt fick i väljarstöd. De har dessutom hörts och synts oproportionerligt mycket. Mycket mer än vad företrädare av motsvarande erfarenhet och kompetens för andra partier av motsvarande storlek tillåts höras och synas.
[...]
Det finns fyra enkla huvudprinciper att fortsätta hålla sig till, om vi vill behålla den öppna, demokratiska gotländska andan och inte stärka SD eller deras främlingsfientliga agenda:
1. Gör inte SD till en stridsfråga mellan blocken.
2. Gör inte blocköverskridande överenskommelser för att mota bort SD.
3. Ge inte SD:s frågor en särställning i politiken och använd inte högerpopulistiskt språkbruk.
4. Bjud inte in SD till politiska arenor de inte tagit sig själva.
Det här är viktigt, därför vill jag gärna förklara vad jag menar lite mer ingående. Imorgon och i övermorgon ska jag därför gå lite närmare in på var och en av dessa fyra principer.
Blocköverskridande samarbete är nämligen ett av de säkraste sätten att stärka stödet för ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna. Eftersom det framställs som att de är den verkliga oppositionen och att de kommer med något nytt som de andra partierna är rädda för. SD får vatten på sin kvarn om att de etablerade politikerna håller varandra om ryggen bara för att behålla sin makt. SD framställs som att de är uppstickarna som hotar ”etablissemanget”, och det är precis så de vill framstå.
Något av det viktigaste att komma ihåg är att inte lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan, eller försöka vinna till sig opinionen genom att använda högerpopulisternas språkbruk. Immigrationspolitik är ett viktigt politiskt sakområde på samma sätt som miljöpolitiken, bostadspolitiken eller utrikespolitiken, oavsett vad Sverigedemokraterna har för synpunkter på våra prioriteringar. Ett väldigt tydligt exempel på ett etablerat parti som misslyckats med detta är Kristdemokraterna (KD).
För något år sedan väckte nämligen deras partiledare Göran Hägglund liv i Ny Demokratis gamla slagord ”verklighetens folk”. Och samtidigt väckte KD den högerpopulistiska beskrivning av samhället som en strid mellan just detta ”verklighetens folk” och den så kallade ”kultureliten”. Det stämmer otäckt väl in på hur SD vill få oss att se på världen. Där människor som grillar och pratar om sin ekonomi vid köksbordet är något helt annat än politiker, journalister och invandrare. Ett sätt att dela upp oss i ”vi” och ”dom”. Självklart har SD:s ledare Jimmie Åkesson också börjat använda begreppet verklighetens folk som KD hjälpt dem att introducera, eftersom det hjälper dem att få fler att se samhället på samma sätt.
[...]
Man bör helt enkelt inte bjuda in högerpopulisterna till samtal på ställen dit de själva inte tagit sig på egen hand. I kommunfullmäktigen, landsting och förstås i riksdagen där de vunnit mandat så har de också en rättmätig plats att bli bemötta. Men man behöver inte arrangera debatter enkom för att bemöta dem. Debattartiklar de får in bör besvaras. Men man bör inte själv skriva så att de bjuds in att svara, och så vidare.
Relaterat
S-kvinna bakom anmälan om sexuellt ofredande mot Assange
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
