INSÄNDARE Det är svårt i dessa dagar att inte nämna och beskriva
känslorna efter den tragiska händelse i Norge som förstört många människors liv och som kommer att få konsekvenser av olika mått. Det finns bara en positiv sida av tragiken. Vi i Norden har äntligen vaknat upp och insett att verkligheten även nått våra gränser och t.o.m. tagit klivet över. Vi är inte längre det lugna och trygga område dit människor på flykt söker sig. Verkligheten har hunnit ikapp även dem. Det enda goda som nu kommer fram ur detta är det faktum att vi nu måste ta situationen på mer allvar och sluta vara naiva. Precis som Jens Stoltenberg sa, så får inte demokratin skjutas eller bombas till tystnad. Hoten mot vår svenska demokrati finns, är ganska påtaglig och kommer från både höger, vänster och religiösa håll.
Där tänkte jag avsluta händelsen i Norge och fokusera på Sverige, vårt eget land. Det gör jag med utgångspunkt från en kortare debatt i SVT:s morgonsoffa idag, den 25:e juli. Där satt vår EU-minister Birgitta Ohlsson tillsammans med Stefan Lindborg (Ung vänster) och Hanna Wagenius (Cuf) och diskuterade demokrati, extremism och politiskt ungdomsarbete. Birgitta Ohlsson ska ha en eloge för att hon nämnde att extremismen även finns i religiösa- och vänsterkretsar. Det sista gjorde Stefan Lindborg närmast generad, för hittills har de vänsterextrema kunnat härja ganska fritt och t.o.m. använts som ett slagträ i kampen mot rasismen. Att den fanatiska religiösa extremismen finns i Sverige har vi bryskt blivit påminda om. Det råder ingen tvekan om att diskussionen om hoten mot vår demokrati måste lyftas fram mer än vad den hittills gjort och även media måste börja erkänna att dessa kommer från alla håll, inklusive de håll som de mer eller mindre lämnat öppna. Det går inte längre att använda sig av ursäkter om att extremvänstern utgör första ledet i medias kamp mot rasismen, lika lite som man kan blunda för den religiösa extremism som blivit allt mer påtaglig det senaste decenniet. De 200 våldsbejakande islamister som SÄPO kartlagt har inte plötsligt försvunnit för att en galen norrman begått en extrem våldshandling som planerats i nio år.
En annan sak som sades i TV-soffan var att ungdomar inte får skrämmas bort från politiken, utan att det nu är mer viktigt än någonsin att man engagerar sig. Både Lindborg och Wagenius hoppades att ungdomar ska strömma till partierna och engagera sig för att därmed skapa ett bättre och mer demokratiskt samhälle. Naturligtvis är detta viktigt och vi hoppas alla att detta också sker, för politiskt engagerade ungdomar ses hellre än ungdomar som använder våld och odemokratiska metoder för att nå sina mål. Därför undrar jag var Lindborg och Wagenius befann sig när SDU bjöd in till en manifestation mot det politiska våldet. Därför undrar jag varför Lindborg och Wagenius är tysta när Sverigedemokratiska ungdomar utsätts för stenkastning, flaskkastning, hot, trakasserier och våld? Om demokratin och engagemanget är så viktigt som de bägge och Birgitta Ohlsson hävdade i studion, borde röster höjas och avstånd tas. Så har inte fallet varit och jag befarar att Sverigedemokratiska ungdomar i åldern 16-20 år kommer att utsättas för än mer våld, hot och trakasserier framöver. Media och etablissemanget lär säkerligen göra sitt för att skrämma dessa ungdomar till tystnad och förmå dem att lämna politiken. Sker detta och oavsett från vilka påtryckningarna kommer, har de odemokratiska krafterna vunnit och då var morgonens debatt om demokrati och engagemang enbart en skenmanöver från den verkliga agendan.
Jag känner inte till debattklimatet angående mångkulturen i Norge, annat än att debatten varit öppnare och ärligare i både media och talarstolar. I Sverige har locket legat på i trettio år, men vi har ändå kunnat skönja en liten glipa de senaste åren. Den glipan lär nu åter vara tillsluten och säkerligen tilltäppt för lång tid framöver. Är detta bra och var det inte just avsaknaden av debatt som låg till grund för Breiviks agerande? Vi måste komma ihåg att debatten i Sverige har varit tabubelagd sedan länge och de som ändå försökt att få tillstånd en öppnare dialog har avfärdats med olika epitet kastade efter sig. Våra regeringar har i trettio år fört en politik som ingen egentligen har bett om och ingen haft möjlighet att ge synpunkter på. Vi har idag problem i Sverige, detta kan ingen förneka, men problemen ligger inte i mångkulturen som många hävdar, utan i det faktum att Sveriges roll som världssamvete gjort att vi tagit emot fler än vi kunnat hjälpa.
Utanförskapsområden, segregation, parallellsamhällen, barnfattigdom och allt som följer i dess spår uppstår inte av sig självt, utan av en politik som är överdimensionerad de förutsättningar som råder. Hög arbetslöshet, en katastrofal bostadssituation, bilbränder, stenkastning, konflikter, motsättningar och en social misär är några faktorer som gjort sig påtagliga. Våra politikers agerande för att avhjälpa dessa problem har inte varit att tänka till på samma sätt som Ingvar Carlssons regering gjorde 1989, utan istället har man försökt slå varandra i en tävling om vilken regering som lyckas vara mest generös och givmild och vilket parti som anser sig vara mest human. Denna tävling har skapat, som det verkar, olösliga problem och detta har knappast gynnat någon, vare sig unga, gamla, svenskar, invandrare eller flyktingar. Istället har det redan fått de konsekvenser som nämns ovan och görs inget för att blåsa av detta race så kommer vi att få se fler och förmodligen ännu större problem framöver.
För att ta fokus från de problem som gjort sig allt mer påtagliga, så pågår nu en tävling mellan partierna om hur man bäst ska lösa den misslyckade integrationen. Vi ser hur olika arbetsprojekt vänder sig till invandrare, hur ungdomar hamnar allt längre ned i bostadskön då lediga bostäder ges till nysvenskar, hur våra välfärdspengar prioriteras till nysvenska pensionärers ÄFS, till utbildningar, vård och omsorg för den icke skattebetalande gruppen. Vi läser om ensamkommande barn som ges egna lägenheter, SFI-studenter som ges 12 000 i skattefria kronor om de genomför en utbildning och skattefria zoner i förorterna som ska ge nysvenska företagare fördelar gentemot de som driver företag utanför.
Utanpå detta finns en väl dold kostnad, men att Sverige skulle dras med lägre kostnader än de länder som på senare år redovisat sina, tror nog ingen på. Pengarna för Sveriges misslyckade integrationspolitik måste givetvis tas från annat håll. Så fungerar ett företag. De förluster man gör i ena ändan, tas från den andra och att vi nu nästan dagligen läser om besparingar inom välfärdens kärna har givetvis sin förklaring. I landet med ett av världens högsta skattetryck är det förvånande att vi inte klarar den välfärd vi betalar pengar till. De miljarder som inte längre finns i vårt välfärdssystem finns naturligtvis någon annanstans och detta faktum är inget svenska folket rycker på axlarna över.
Över alla de problem som Sverige nu brottas med, finns ett som våra politiker skapat och som man fullständigt negligerar, nämligen den kompletta nedvärderingen av Sverige och allt som många svenskar vuxit upp med och lärt sig älska. Vi får höra våra folkvalda nedvärdera våra traditioner som töntiga, hur våra seder anses vara barbariska, att vi som enda land i världen inte har någon egen kultur, hur man nedvärderar det arbete som våra förfäder lade ner på att bygga upp vårt land och att vi svenskar är underlägsna alla kulturer som nu anländer till Sverige i en aldrig sinande ström. Det är förvånande att vi svenskar ens har tillåtelse att existera.
Det finns en given grogrund för ilska och uppgivenhet i detta land. Att som vår egen statsminister vända en öppen debatt ryggen och avfärda alla kritiker som rasister, främlingsfientliga och ointressanta, är att skapa problem. I stunder som denna är det inte vi vanliga medborgare som har att lära av andra länder. Nej, det är våra folkvalda med Fredrik Reinfeldt i spetsen som ska ta lärdom av sina utländska kollegor och öppna debatten och inte gräva ned den i rädsla över att gå "högerextrema krafter" i Europa till mötes. Tyvärr tror jag att locket nu kommer att svetsas igen och all debatt i ämnet invandringspolitik kommer att gömmas djupt ned i marken.
Vi lär även fortsättningsvis få se hur kritiker avfärdas, nedvärderas, tystas och över allt detta kommer hoten, trakasserierna och våldet att föra en kamp för att mångkulturens tvivlare för all framtid ska glömma och gömma sina tankar. Om detta är en lösning på problemen, om detta hjälper eller stjälper och om detta leder till ett Sverige i harmoni där "vi" och "dom" gemensamt skapar ett demokratiskt samhälle med den välfärd vi förtjänar, återstår att se. Våra makthavare har nu allt i sin hand.
Stefan K
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
