OPINION Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna måste staka ut en specifik ideologisk väg på en rad olika områden för att breda ut sitt väljarbas inför nästa val.
Sverigedemokraterna är idag ansatta från media och politiker från både vänster- och högerkanten. I stora drag gör kritiken gällande att man är ett enfrågeparti som inte har något att tillföra debatten förutom ur en invandrarkritisk synvinkel.
I partiledardebatten i riksdagen och under Almedalsveckan nyligen valde Jimmie Åkesson att försöka sig på just det genom att ta upp SD:s ståndpunkter i en rad olika områden utanför invandringsfrågan och medvetet försöka sig på att bredda den politik som SD vill föra. Han valde också att både sträcka ut en hand mot statsminister Fredrik Reinfeldt och samtidigt kritisera honom för hans huvudlösa trevare riktad mot Miljöpartiet. Men det räcker inte med det.
Från alla politiska håll har det föreslagits att SD är ett missnöjesparti och som sådant kommer att spela ut sin roll när missnöjet väl har lagt sig. SD anses allmänt som en aningen mer organiserad variant av Ny Demokrati.
Det är givetvis synpunkter som kommer från de som förhåller sig fientliga till partiet och deras politik under alla omständigheter men SD måste även ta sina meningsmotståndares kritik på allvar, för att endast genom att göra det kan man avväpna deras argument och locka deras väljare.
Att partiet under våren har valt att rösta med oppositionen i flera av de mest uppmärksammade voteringar i riksdagen har uppmärksammats av media men det faktum att man har valt att rösta med regeringen i nästan 9 av 10 voteringar har också noterats, mestadels på grund av en vilja att visa att partiet inte har någon tydlig ideologisk grund att stå på och att man är ett parti utan en tydlig politisk inriktning.
Givetvis måste man ta i beaktning att Sverigedemokraterna är ett relativt nytt politisk parti som är på sitt första mandat i riksdagen men det politiska och mediala klimatet runt partiet kräver att man växer in i kostymen och det ganska snabbt.
Alliansen har genom sitt enade front utåt lyckats driva frågor som ett enda stort parti. För även om Folkpartiet har gjort skolfrågan till sin och Moderaterna lockat medelklassen främst genom jobbskatteavdragen har man fattat alla beslut i enighet med de andra partierna, vilket gör att lite ljus faller på alla partier inom alliansen kring alla enskilda partiers hjärtefrågor. Det leder i sin tur till att man som väljare får ett spektra av politiska åtgärder på köpet oavsett vilket alliansparti man röstar på. Det är förklaringen kring stödröstningen för Kristdemokraterna inför varje riksdagsval.
I dagens politiska klimat lever ett mindre parti som inte har tydlig ideologisk inriktning på en rad plan en hotad existens.
Vänsterpartiet ligger kring riksdagsspärren, långt från de dagarna då Gudrun Schyman stenhårt drev den feministiska agendan inom partiet. Det var hennes iver kring feministfrågor tillsammans med traditionella socialistfrågor och en liten nypa av miljötänk som drev upp stödsiffrorna för Vänsterpartiet till en bit över tio procent under en tid.
Man kan också se det ganska tydligt på det sätt som att Miljöpartiet har stulit miljövinden ur centerns segel och decimerat antalet väljare som sympatiserar med partiet. Centern har tappat så pass många väljare att partiledaren har valt eller tvingats att avgå, beroende på hur man väljer och se på saken. Krav inom partiet har också rests på att man ska lämna alliansen för att skapa sig en tydlig identitet. Att centern har företrädare som vill synas på Stureplan jämt och har solglasögon på sig under riksdagsarbetet har kanske heller inte hjälpt partiets siffror speciellt mycket.
Man måste från SD:s håll föra en politik som blandar traditionella värderingar med ett modernt dynamiskt tänkande. Man kan till exempelvis vara för en arbetskraftsinvandring som tillgodoser den svenska industrins krav på högt utbildad arbetskraft samtidigt som man håller hårt på en restriktiv invandringspolitik i övrigt. I den stenhårda internationella konkurrensen som råder måste Sverige kunna tävla på lika villkor som andra länder. Detta skulle i sin tur ta udden av kritiken mot partiet som främlingsfientligt och kommer inte att ligga i konflikt med dess väljarbas. Till skillnad mot vad media och politiker vill låta påskina är jag övertygad att den absoluta majoriteten av SD:s väljare lägger mer vikt vid att man ska göra rätt för sig och att man respekterar svenska lagar och traditioner än hur en människa ser ut eller var han kommer ifrån. Man vill helt enkelt att det ska gå bra för Sverige.
Som det ser ut idag faller nästan hela ljuset på partiledaren Jimmie Åkesson som får samma frågor om invandringen bara i olika skepnader. Det har lett till att fler och fler tror att Sverigedemokraterna har väldigt lågt i taket inom partiet och är hårt centralstyrda. Fler inom partiet bör också ta steget ut och göra fler utspel i media kring frågor som inte rör invandringspolitiken. Man måste bredda och fördjupa på alla plan.
Daniel
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
