PLADDER Vänstern verkar inte ha för avsikt att släppa taget om Per Gudmundsons artikel om invandrares överrepresentation i norsk brottsstatistik för knappt tre veckor sedan. Mobben på Twitter, bloggar och andra sociala medier var inte nådig då Gudmundson lade fram fakta som blev alltför svårsmält för vänstern som irrade omkring som skållade råttor utan att veta vad de skulle ta sig till och epiteten tog vid.
En som uppenbarligen hängt upp sig rejält på artikeln är Robin Enander, 18-årig ordförande för SSU i Arvidsjaur, som på torsdagen publicerade en ledare i Piteå-Tidningen där han under rubriken ”Xenofobi” försöker sig på något slags resonemang som mest liknar en sladd och krock in i en stolpe. Den i vänsterledet närmast klassiska ”nästan alla brottslingar är män” gör också comeback.
Den årliga politikerveckan i Almedalen har passerat och för första gången fick ett utpräglat främlingsfientligt parti, Sverigedemokraterna, en egen dag. I sitt tal ägnade Jimmie Åkesson tiden åt allt annat än partiets syn på invandring – för att ge intryck av att SD täcker in politikens alla områden. Jag har aldrig tvivlat på SD:s förmåga att formulera en politik inom andra sektorer än migrationspolitiken. Förhoppningarna om att SD skulle göra bort sig totalt i riksdagen har grusats. Det byggde på en uppfattning om att partiets företrädare skulle vara helt oförmögna till sansade politiska samtal. En felaktig infallsvinkel menar jag. För mig har den viktigaste invändningen mot partiet alltid varit deras frånstötande värderingar och en politik som bland annat vill neka papperslösa flyktingar grundläggande mänskliga rättigheter. Inte att de skulle vara oseriösa. SD vill på allvar förverkliga ett samhälle där människor värderas efter etnisk och kulturella tillhörighet. En dystopi i mina ögon, en utopi för Jimmie Åkesson. Längst ner på deras värdeskala står människor med muslimsk bakgrund och likheterna med förra seklets anti-judiska tankegångar är skrämmande tydliga.
Även ett främlingsfientligt parti har givetvis en politik för välfärd. Men det är ingen välfärd i ordets sanna bemärkelse. Det är en främlingsfientlig variant av begreppet välfärdens kärna. En reducerad och segregerad välfärd där vissa- i det här fallet människor tillhörande en särskild etnisk gruppering – i egenskap av sin sociala status har rätt till företräde.
I anslutning till midsommarfirandet skev Svenska Dagbladets medarbetare Per Gudmundsson en ledare i tidningens nätupplaga där han presenterade statistik från SSB, den norska motsvarigheten till Statistiska centralbyrån, som pekade på att några invandrargrupper har en viss överrepresentation i brottsstatistiken. Efter beskyllningar om smygrasism försvarade sig Gudmundson med att det enda han gjorde var att redogöra för forskningsresultat. Men för den som läser Gudmundssons ledare framgår att han tillsynes godtyckligt och utan analys framhåller de fragment av forskningen som passar djupt främlingsfientliga slutsatser. Han refererar dessutom till rapporter från Brottsförebyggande rådet (Brå) vari resultaten totalt motsäger det han själv försöker påvisa. Avslutningsvis spekulerar han i olika frihetsinskränkande åtgärder riktade mot stora grupper människor – varav en majoritet givetvis inte begår åt brott över huvud taget – och ägnar sig därmed åt den form av kollektivt skuldbeläggande som är en av rasismens och xenofobins absoluta grundmekanismer. En liten grupp kriminella som har mer gemensamt med varandra än vad de har med respektive etnisk grupp som de antas tillhöra används för att svartmåla stora delar av befolkningen. Det är samma retorik som anförts av SD i åratal. En retorik som Gudmundsson försöker säga att det finns fog för – samtidigt som han vill framhålla att han inte sympatiserar med SD.
Ska vi tala brottsstatistik kan man konstatera att den grupp som är absolut mest överrepresenterad, oaktat kulturell eller etnisk hemvist, är män i allmänhet. Sverigedemokraternas väljare och medlemmar är i huvudsak män. Enligt SD:s egna grumliga logik företräder partiet därmed ett brottskollektiv. Vilket jag givetvis inte anser. Men satt i det perspektivet framgår det tydligt hur absurt hela tankesättet är. Vilket givetvis beror på att SD inte drivs av viljan att bekämpa samhällsproblem utifrån en verklighetsförankrad problemformulering. De drivs helt enkelt av rasism och fientlighet gentemot människors särart.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
