TERRORDEBATTEN Helge Lurås, rådgivare i Norges utrikespolitiska institut, publicerade på fredagen en klok artikel i Aftenposten till försvar av yttrandefriheten i landet. Här följer en översättning.
Vi kan inte undgå att påverkas av Anders Behring Breiviks handlingar. Planläggningen och genomförandet av dem är så målmedvetna och potentiellt självutplånande att ord blir fattiga. En psykiater använde uttrycket ”djävulskt duktig”. Ogärningarna på Utöya är av en sådan systematisk brutalitet att han kommer att minnas med avsky, men därmed också med den känslans nära släkting; fascination. Det är emellertid inte förutbestämt hur och med vilka konsekvenser vi ska förhålla oss till det han har gjort. Min uppmaning är att vi använder denna möjlighet till att bli mer, inte mindre, uppriktiga och talar mer klarspråk runtikring olika företeelser i vårt samhälle. Vi ska tala om utmaningarna vi får precis som de är och kalla en spade en spade.
Breiviks så kallade manifest har genom hans gärningar blivit en referenspunkt både för dem som läser det, som för dem som försöker ignorera det. Synpunkterna och analyserna som han för fram rör vid debatter som har varit en del av Norge och Europa sedan länge och helt oberoende av Breivik. Flera offentliga personer har uttalat sig kritiskt om islam. Föreställningen om EU som ett odemokratiskt elitprojekt är utbredd. Att det finns en historisk judisk-kristen gemenskap som bör finna sin moderna form i en försvarsallians mellan Europa, USA och Israel är inte heller en okänd tanke. Breivik berör tankar som i hög grad har uppfattats som konservativa, men konservatismen är naturligtvis inte homogen.
Vad ska nu hända med samhällsdebatten? Har Breivik misskrediterat konservativa tänkare? Ska vi alla gravitera mot centrum och åt vänster på grund av att tankar som han ställer sig bakom skulle vara oacceptabla, rasistiska och ruskiga? Mitt svar är nej. Om samhället avvisar konservativa idéer måste det ske som ett resultat av en debatt som är fri från härskartekniker och karaktärsmord på debattörer. De som har stängt debattsidor eller minskat dess omfång efter den 22 juli måste tänka sig noga för. Snarare än att motbevisa Breivik kan sådana handlingar understödja hans tes om att yttrandefriheten är en illusion. Det är inte bara Breivik som citerar George Orwell.
Men vad är det Breivik och hans likasinnade vill? Vad är det som skiljer dem från ”alla oss andra”? Det är inte lätt att förstå Breiviks manifest. Den innehåller inte kristen konservatism som sådan. Religionen beundrar han först och främst för dess kulturella och identitetsmässiga funktion. Föraktet i manifestet rör likhetstanken. Fiender är de som inte erkänner skillnad på kön, individer och sociala grupper. Breivik förfäktar att man måste kämpa för det man redan är, och han hyser motvilja mot anpassning på andras premisser. Han anser att ättlingar till vissa människor har särskilda krav på vissa territorier. Etniska norrmän har således äganderätt till Norge, våra normer och vår kultur och andra måste anpassa sig till oss eller lämna landet. Idén om denna äganderätt är central och kan inte avfärdas eller göras löjlig. Ifall de så kallade multikulturalisterna, som Breivik kallar dem/oss, som inte begriper att globaliseringen ställer radikalt nya krav på folk har vi små möjligheter att möta de sociala utmaningar som redan har uppstått. Främlingsfientlighet kan mycket väl vara en vald överlevnadsstrategi.
Vi kan komma stärkta ur denna process. Men nu får vi inte förlora oss själva. Det får stora konsekvenser att stänga olika debattarenor i enlighet med principen att nätfora är drivhus för extremism. De som kräver att folk ställer upp med sina fulla namn i diskussioner i alla sammanhang gör den demokratiska processen en björntjänst. Ska vi till exempel inte längre ha hemliga val? Vi kan nu lätt få intrycket att en del ser meningsutbyten som ett hot och inte en styrka. Man antyder att nya skadliga åsikter kan uppstå som är en följd av meningsutbyten , att vissa tankar är farligt smittsamma och att till exempel långtgående konservatism är en förbjuden frukt.
Jag tror inte att många blir än mer radikala av att få lov att uttrycka sig. Åsikterna finns innan de uttrycks och att få lov att ösa ur sig kan snarare lätta på ett inre tryck, en frustration, och fungera modererande. Anledningen till att många föredrar att presentera sina åsikter anonymt är fruktan för social och ekonomisk uteslutning från samhället runtomkring dem. Och i dessa dagar ser vi hur den processen fungerar. Man talar om vissa åsikter som ”troll” som måste komma ut i ljuset för att kunna spricka. Ståndpunkterna och de personer som uttrycker dem är dömda på förhand. Den attityden är inte en dialog- och debattform som är värdig en öppen och reell demokrati.
Vi kan inte låta Breiviks terrorhandlingar göra att kraven på konformitet och förhandscensur blir ännu större än de redan är. Låt oss inte öka jordmånen för hans typ av våld.
Relaterat
Norsk expert: mångkulturella samhället bakom terrordåden
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
